Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
nedstigit i grafven; de lefvande kände blott de sista årens förtryck
och elände. Massilons förskräckliga minnestal på predikstolen
och folkets vilda speglosor på gatan andas samma länge
återhållna förbittring. Den första handling, som regenten och det af
honom sammankallade pariserparlamentet företogo sig, var, att
upphäfva konungens testamente. Na började såsom
palatsrevolution, säger Hettner, hvad som vid slutet af århundradet utbröt i
öppen folkrevolution. Och denna djupt berättigade vändning
inträder äfven inom literaturen. Oppositionen lyfter sitt hufvud till
och med i tronens allra närmaste granskap.
En af de märkligaste bland hit hörande, af Hettner tecknade
literära företeelser är Fénélons verksamhet. Den allbekanta boken
"Les Aventures de Télémaque" är egentligen en politisk
tendensskrift.
I Mentors gestalt ledsagar här Minerva den unge Telemak,
som drager ut för att uppsöka den från Troja ännu icke
hemkomne Ulysses. Itakas tillkommande beherskare ser på dessa
vandringar de mest olikartade furstar och samhällen, de mest
stridiga grundsatser och institutioner. Längst dröjer han hos
Idomeneus, som en gång varit konung på Kreta, men till följd af
sin despotism blifvit fördrifven; nu herskar han öfver Salent, en
af honom anlagd stad i Hesperien. Ännu fortlefver hans foma
eröfringsbegär och hersklystnad, men olyckliga erfarenhetsrön
hafva kufvat hans vildhet; villigt lyssnar han till Mentors råd.
I dessa påminnelsers didaktiska värde ligger bokens egentliga
kärna; det är orimligt, att, såsom några franska granskare, här
tala om poetiskt värde och ifrågasätta en jemförelse med Homeros
och Virgilius.
De läror, som framställas, äro i och för sig torftiga och
triviala. Deras grundval är det oinskränkta konungadömet, men
ett konungadöme, som, med förakt för all yttre makt och glans,
alla eröfringskrig och alla prunkande fester och bygnader, endast
afser folkets väl genom att vårda och höja åkerbruk och handel
och genom att eftersträfva patriarkalisk enkelhet i seder. Icke
för sin egen, utan för folkets skull har konungen af gudarne
blifvit upphöjd på tronen; folket är han skyldig hela sin tid,
hela sin omsorg, hela sin kärlek; kronan är han värdig blott så
länge han glömmer sig sjelf och lefver endast för folket.
Konungen är blott lagarnes vårdare; genom sin vishet och hofsamhet
skall han befordra de enskildas väl, men icke äro de enskilda
bestämda dertill, att genom usel träldom fegt underhålla en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
