Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
persons högmod och vällust. För att afhjelpa för handen varande
missförhållanden häntyder författaren blott sällan på bestämda
mått och steg i statsförvaltningen, såsom då han t. ex. anbefaller
nödvändigheten af en blind lydnad för Colberts stränga
införselförbud. Stnudom visar sig till och med ett ganska aristokratiskt
drag. Medborgarne skola indelas i sju olika klasser och dessa
skola genom olika klädedrägt strängt skiljas från hvarandra.
Likväl är författandet af denna bok en ytterst märklig och djerf
handling. Den har sitt ursprung i den skarpaste
iakttagelseför-måga och den noggrannaste pröfning af de samtida herskande
personligheterna och förhållandena. Gingo än författarens samtida
alltför långt, när de i Kalypso tyckte sig se markisinnan af
Montespan, i Eukaris hertiginnan af Fontanges, i Antiope
hertiginnan af Bourgogne, i Protesilaos den afskydde Louvois, i Sesostris
och Idomeneus Jakob II af England och Ludvig XIV; säkert är
dock, att vi befinna oss vida mera i Versailles, än i Salent.
Såsom lätt begripligt är, hade Fénélon aldrig ämnat
offentliggöra dessa förstulna förmaningar till den höge lärjungen. Men
en afskrifvare, som mot slutet af år 1698 fått manuskriptet sig
anförtrodt, hade varit oärlig nog, att sälja några afskrifter. En
bokhandlare lät trycka en sådan. Den första upplagan blef genast
uppköpt af Fénélon sjelf, men icke desto mindre utkom arbetet
fullständigt i Juni 1699 i Ilaag. Konungen blef ytterligt
förbittrad, så mycket mer som han erfor, att alla hans fiender,
isynnerhet de utländska furstarne, med verklig skadeglädje skyndade
att förskaffa sig denna bok. Den 1 augusti 1699 blef Fénélon
förbjuden att visa sig på hofvet och i januari 1700 fråntog man
honom titel och pension såsom "Précepteur des Enfants de France".
Imellertid spriddes boken öfver hela den bildade verlden i otaliga
upplagor och öfversättningar. Det gör ett nästan komiskt intryck,
tillägger IJettner, att detta allt igenom politiska arbete på grund
af sitt behagliga och rena språk omsider blifvit en menlös skolbok.
På detta underhållande sätt belyser Hettner mången politiskt
vigtig literär företeelse, hvars ursprungliga syfte och verkningar
under tidernas lopp bortglömts och han ådagalägger härvid bland
annat den för en literaturhistoriker, så väl som för en historiker
i allmänhet, ovärderliga egenskapen att vara lidelsefri. Hans
framställning kan med samma nöje njutas af i ett eller annat
afseende olika tänkande och detta står i sammanhang med hans
förträffliga vana att aldrig på subjektiva grunder fälla en dom,
utan låta fakta tala. Utan tvifvel tillhör Hettner sjelf i filo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
