Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
sofiskt afseende den egentligen med den faktiska verkligheten
sys-satta riktning, soin inom sig räknar Stuart Mill och några andra
europeiskt berömda författare, men detta gör honom långt ifrån
orättvis mot den transscendentala filosofiens förfäktare. Han ser
det goda hos Leibniz, så väl som hos Locke, och han uppgör ej
någon rangskilnad, utan låter läsaren sjelf draga slatledningarne*).
Märkvärdig är i detta afseende hans skildring af den franska
materialismens utvecklingshistoria. Lika litet här, som i någon
annan afdelning af sitt verk, fäller han på förhand någon
förkastelsedom, men vi våga påstå att aldrig någon filosofisk
utredning blifvit gjord af hit hörande ämnen, hvilken med mera kraft
framhållit det förhastade och det tröstlösa i materialismens läror.
Förf. börjar med att visa huru Voltaire och hans närmaste
föregångare och medkämpar blifvit stående inom de af Newton och
Locke uppresta skrankorna samt huru ett yngre slägte kom, som
nedref dessa skrankor, huru deismen blef ateism och materialism.
Han ådagalägger huru dessa materialister ej hafva något anspråk
på djupare vetenskaplighet, ty vetenskapen fordrar bevis, men hos
dem finna vi i stället för bevis blott dristiga påståenden och
halsbrytande förmodanden eller qvicka, men för ämnets höga allvar
föga passande infall, skämt och misslyckade ordlekar. "De ville
skörda innan man sått eller, om denna bild synes för hård i
betraktande af deras epokgörande föregångare, de ville plocka
frukten innan den var mogen. De, som annars visste att så
strängt predika nödvändigheten af sinlig erfarenhet såsom den
enda källan för vetandet, de ville med spetsfundigt hårklyfveri
eller lättsinnigt jägtande efter hypoteser bringa till en gång för
alla gällande afslutning frågor hvilkas slutliga afgörande, om det
öfver hufvud är möjligt, dock blir förbehållet blott den
allvarsamma och stränga iakttagelsen och forskningen, den genom
vigtskålar, luftpumpar och förstoringsglas understödda kemien så väl
som fysiologien och psykologien". Men detta oaktadt visar Hettner
huru denna riktning alltid skall förblifva af djupt ingripande hi-
*) I afseende härpå yttrar Hettner i ett annat, ej på svenska utgifvet, arbete
följande iniunesvärda ord: "Det ligger i de filosofiska skolornas väsen att snart
stelna. Afsvärjande den sinliga erfarenhetens evigt unga gud dom, vända de sig
oupphörligt i en trång krets af några få begrepp och hemfalla åt en blind
auto-ritetstro. Det erinrar om liknande företeelser i senare dagar, niir Darjes vid en
återblick på sin åt Wolffianismen hängifna ungdomstid säger (1764): »Den som
invände något mot de Wolffska lärosatserna, var min liende, och i mitt hjerta
höll jag honom för en menniska af klent förstånd. Jag fick höga tankar om
mig sjelf, jag var klokare än andra, och den som icke lärde hvad Wolff lärt, var
i mina ögon en föraktlig person»".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
