Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Om man frågat fäderna hvad de menade med oskuld, hade de
säkerligen icke kommit med någon definition, som hvarje skolbarn
i våra dagar deremot genast skulle hafva färdig, men de hade
berättat om Balder, som var så ren att alla nedslogo sina ögon
inför hans åsyn. Hade man frågat dem vidare om de trodde att oskuld
ännu fanns qvar i verlden, skulle de omtalat den långa sagan om
Balders död; och hade man än ytterligare sport dem om de litade
på oskuldens eviga tillvaro, om de fullt och fast trodde att den
ej kunde dö, eller blifva borta för alltid, då skulle de förtalt oin
Balders återkomst. De gömde alla sina begrepp i sagan, och med
denna tröstade sig för visso mer än en man och qvinna under de
onda tiderna; mången gick och gladde sig åt hoppet att Balder
dock en gång skulle komma åter; man vet detta med visshet om
flera bland hedningarne, bland andre den mäktige Harald Hårfager,
dà han var gammal vorden.
Balder var Odens, det är andens, bäste son, om han ock var
den äldste, säger sagan icke; hans moder var den ljusa, milda och
tysta Freja. Balder den gode egde en maka, som hette Nanna
och hade med henne sin boning i Bredablick. Om Nanna säger
sagan intet annat än att hon var sin mans hustru, men detta
var ju också nog då hon hade en man, sådan som Balder. Om
honom veta vi äfven föga, mindre än om någon af de andra
gudarne; fäderna berättade helt litet om honom, han var dem liksom
tör god, för djup att de i ord skulle kunna uttömma sitt begrepp
om honom, och derför tego de. Han var, som skalden sagt, "lik
en, Som gömde på en stor hemlighet", lifvets största, nämligen
oskuldens, och dennas obeskriflighet sökte de beskrifva genom
tystnaden. Oskulden var för dem lifvets bästa, skönaste och
ömtåligaste blomma, och de skildra dess öde i tiden då de skildra
Balders, men af honom sjelf, af oskulden, söka de ej att ge en
helgjuten bild.
Sagan om Balders död lyder i kort sammanfattning sålunda:
Balder drömde onda drömmar, som bådade fara för hans lif,
och gudarne beslöto på Friggs råd att taga ed af hela naturen,
af alla lifvets och dödens makter, att ej skada honom. Alla
gingo eden med glädje, ty naturen, liksom menniskorna ville icke
mista oskulden. När det nu blifvit alla veterligt, att ingenting
kuude skada Balder, togo åsarne sig den förlustelsen att skjuta
på Balder, men intet skadade honom. Loke var den ende som
harmades öfver denna Balders osårbarhet, ty han visste att endast
oskuldens tillvaro kunde hindra gu,daverldens undergång, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
