- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sextonde årgången. 1874 /
243

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

Emellertid hafva vi härmed öfverskridit gränserna för denna
afdelning och kommit in på tiden för den fransyska smakens
herravälde, som hör till det följande tidehvarfvet.

34. Bref till Hemmet från en i Brasilien bosatt
ung svenska.

(Forts, från föregående häfte.)

Faziendu de S:t Barbara 8 Augusti 1869.

Outsägligt älskade vän!

Sedan jag nu på söndagsförmiddagen läst min predikan och
uppsändt varma böner för dig och alla mina kära, vill jag i lugn
spraka en stund med dig. Visserligen har det bref jag nyligen
skrifvit ännu icke afgått från Rio, men sedan jag afskickat
detsamma tycker jag mig hafva ännu mycket mera att säga dig,
älskade mamma.

Det är nu mer än två månader sedan jag lemnade det kära
hemmet, och jag har under den tiden ej erhållit en enda rad
derifrån. Förgäfves spörjer jag mig: "hur är det väl der hemma?" —
ingen kan svara härpå. Ack! om jag nu finge ett bref innan jag
afsänder detta, hvad det skulle göra mig lycklig! Jag tycker mig
hafva upplefvat ett helt sekel sedan jag lemnade eder; det
kommer sig väl deraf, att jag sett så mycket nytt och ovanligt.
Veckorna gå mycket fort, ett talande bevis att jag trifs och
befinner mig väl. Ja, du kan ej föreställa dig hur jag känner mig
nöjd och lugn; det enda som oroar mig är ovissheten om huru
ni hafva det, men med Guds hjelp vill jag tillkämpa mig lugn
äfven i detta hänseende. Ack, älskade mamma! hur många
gånger har jag ej redan genomläst de sista rader jag från dig
emottog i Göteborg! Aldrig läser jag det brefvet utan att hjertligen
gråta, ty jag ser deraf huru outsägligt kär jag är i dig. O, att
jag alltid måtte kunna visa mig värd din kärlek! Var du
emellertid lugn för mig; de uppoffringar jag gör, äro ju för vårt
gemensamma bästa, för framtiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1874/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free