Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’265
raisslynta att fru C. visat dem villfarelserna i det bestående,
och låtit dem förstå, att deras belåteuhet med, eller tysta
uthärdande af detta, kan vara en feghet, ja, stundom en låghet.
Ehuru fru C. endast sällan och hastigt blickar ned i de mörkaste
djupen af äktenskapet, dem Georges Sand pejlat ocli hvilkas
vidunder hon bragt i dagen, och ehuru hon ständigt med värme
talar om äktenskapets ideal, så har mången dömt henne som
bärarinna af en gnista från den stora medsysterns brandfackla;
med ojemförligt mindre skäl än denna har hon ansetts lägga
fräck hand på den äktenskapliga kärleken, ehuru hon tvärtom i
samma kärleks namn mättat sina hugg ät en hvar, som "slägter
en Elskovs Poesi", för att använda ett af kraftorden i
Kjærlig-hedens Komedie". — Dylika afsigtliga begreppsförvexlingar äro ty
värr vanliga hjelpmedel i kritiken men härvidlag alldeles onödiga,
ty man behöfver verkligen ej anstränga sig för att i fru C:s böcker
inlägga flera brännbara ämnen än der finnas; der är öfvernog
för att alla vänner af det ortodoxa äktenskapsidealet hafva fullt
skäl att höja Ijudeliga varningsrop; lyckligtvis äfven nog för att
med en bjert dager belysa det bestaendes ohållbarhet öcli pä samma
gäng kasta klara ljusglimtar öfver den väg, på hvilken den nya
(och således sjelfklart kätterska) sanningen är att söka. I
"Amt-mandens Dottre" har fru C. vetat att genom en fängslande
lifsmål-ning uttrycka sin hufvudtanke, utan att detta i någon mån verkar
hämmande på diktens frihet. Styrka i teckningen, enad med
jemnmatt och klarhet ; kraft, värme, ja stundom smältande
mjukhet i färgen, göra A. I), till ett konstverk, sådant som nordens
romanlitteratur eger få, och om dess torf:a aldrig framdeles
skapar något dermed jemförligt, är denna ena bok nog for hennes
minne. Vi tro för vår del att denna ock allt framgent kommer
att förblifva liennes hufvud verk, det i hvilket hon gaf hvad hon
rikast kunde, och der inan finner nästan alla de grundtoner hon
äfven i senare arbeten anslår. Man har här t. ex. ej det mesta,
men det bästa hon om sällskapslifvet i Kristiania yttrat. Meii
stor kraft för hon här sin uddhvassa klinga: ej ett enda hugg
faller i luften, utan alla träffa någon sårbar punkt.
Vi meddela här några strofer ur Margaretas dagbok der
hou utbrister om Kristiania:
"O du stora, du lilla stad! Hvilken skugga af vemod
hvilar icke öfver dig! Du är stor nog, du tusennäbbade! Stor nog
ffor att långsamt hacka den individ till döds, som ej längre roar
dig, eller till hvilken du fattat agg; dock icke stor nog för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
