Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’266
en sådan olycklig kan finna en vrå att dölja sig i.–-Stor
är du; du har redan en stor stads längtan, dess förtärande
lidelser och dess kraf; men huru liten, huru fattig är du dock icke,
som ej kan tillfredsställa ett enda af dem. Du visar oss alla
vänskapligt till hvarandra, vi, dina barn, vi skola lefva af
hvarandra, tära på hvarandra så länge en skrymsla af vårt innersta
lif är ouppdagad. Men det gör oss ej älskvärda, att ideligen
vara på vår vakt mot hvarandra. Vi blifva oändligt hyggliga
i vårt uppförande, oändligt korrekta men oändligt obehagliga;
en hvar förskansar sig och allt hvad ban eger så godt han kan,
och den som nu verkligen har något att. försvara, ett hjerta, en
individualitet, eller en annan stor olycka, (!), den, som vill lefva
redligt af sitt eget och minst behöfver andra, blir allra högst
beskattad. Här finnes ingen lifvets, ingen njutningens fullhet,
som kan tränga sig emellan, inga händelser, inga skakningar,
ingen välgörande skilsmessa, annat än genom döden, ingen
förmildrande clair-obscur". — — —
Det är eget nog att höra huru stockholmarne, eller andra
stora småstäders innevånare, stundom vid denna eller dylika
skildringar från Norges hufvudstad, låta undfalla sig
tacksamhetssuckar, ej olika fariséns, som en gång fann sin andakt höjd
af publikanens grannskap.
Redan från den tidigaste gryningen af fru C:s författarskap
(se Strikketeisbetragtningen 1843" utgifna i den senaste Rækken
"Sidste Blade") har hon offentligen riktat sig, mera mot seden än
lagen, mera mot de orättvisor som tillfogas qvinnan genom
hennes egen och mannens missuppfattning af deras ömsesidiga
förhållande till hvarandra, än mot samhället. Hon skiljer sig häri
från Fredrika Bremer, som nästan lemnade den gifta qvinnans
ställning obeaktad, men deremot i sina starka händer tog den
ogiftas öde, hvilket ock vid Fredrika Bremers framträdande var
tungt genom mångfaldiga, århundraden gamla, orättvisor. Lotterna
äro nu omskiftade, och den gifta qvinnan har den mesta
anledningen till klagan, ej derföre att hennes ställning i siy sjelf är sämre
än förr, men emedan dess skuggsidor framträda skarpare i de
nya ideernas belysning, och vid sidan af den frihet hennes ogifta
medsystrar, i kraft af samma ideer, fått sig tillerkända. Genom
fru C. har af våra nordiska länder Norge gjort den första
in-sagan mot seden, teorien i detta hänseende; Sverige har genom
sina bemödanden för den gifta qvinnans eganderätt vändt sig
mot lagen och dennas praktiska verkningar. Fru C. frikänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
