Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’269
väsen af alldeles samma ofullkomliga art, men utrustade med
häftigare begär och något gröfre organiserade, samt alltid färdiga
att draga fördel af och missbruka de vackra egenskaper, som
gjordes motparten till pligt; och detta allt sedan verldens
begynnelse!
"I samma predikan heter det vidare: "Om mannen icke med
värme omfattar de himmelska sanningarne så är det beklagligt",
men en qvinna, hvilken icke känner religionen såsom "själen i sin
själ" är en "oförklarlig och vederstygglig afvikelse från den
gudomliga ordningen." Detta kan man kalla att läsa anat.hema’t
hotande öfver den ena parten, och meddela absolutionen grundligt
åt den andra!
"Men nu predikas det dock på andra håll "att mannen är
till för Guds skuld, men qvinnan för mannens"*). Mannen, som
strängt taget icke behöfver lefva något lif i Gud, är dock till
för Guds skuld, medan qvinnan, för hvilken religiositeten göres
till ett pligtbud, blott är till för den varelse, som kan undvara
denna! Huru skall detta bringas till öfverensstämmelse? Ty
det kan dock väl knappast vara meningen, att hon blott för
hans skuld skall söka komma på god fot med gudomen och
sålunda vara ett slags himmelsk dörrupplåterska, med hvars hjelp
han, i brist på egna intyg, kunde slippa in.
"Ett sändebud från andra lyckligare verldar kunde hafva än
underligare ting att berätta, då han återvände hein. Om ljus
kunde hemtas ur skuggor, och visdom af orättvisa och missbruk,
så skulle han hemföra ett glänsande byte. Han skulle berätta
huru han inom ett visst samfund af jordens innevånare -— och
just det som han måste erkänna hade synnerligen fängslat hans
uppmärksamhet — funnit den mening vara gällande, att den
fysiska styrkan gaf en säker norm för den andliga, och
följaktligen också är bestämd att vara den herrskande. Om denna
teori fann bekräftelse bland några ännu större och starkare väsen
med strimmiga ansigten, från hvilka de forstnämde enligt nyaste
upptäckter alla lära härstamma, kunde han ej säga, men trodde
det icke. Den största fogel t. ex. som han sett, hvilken med
ett vingslag slog i hjäl en menniska, var just den allra
dummaste; i myriader af lefvande väsens hushåll och småstater hade
han med en viss tillfredsställelse sett den motsatta åsigten hyllad.
Han mindes med beundran en liten stat, hvarest det enda femi-
*) A. Monod: "La femrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
