Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’273
Icke blott på det medelbara sätt, som vi nyss antydt, får
man af fra C:s författarskap intrycket af något hon personligen
upplefvat, utan också omedelbart genom de många minnen och
erfarenheter hon oheslöjade lägger i dagen. Det är ur dessa
meddelanden vi hemtat de högst ofullständiga upplysningar om gången
af fru. Collets yttre lif dem vi nu gå att meddela.
Jakobine Camille Wergeland föddes i Kristianssand den 23:e
Januari 1813, den näst yngsta af fem syskon. Fadern, Nikolaus
Wergeland, flyttade då Camille var fyra år gammal till Eidsvolds
pastorat, och det var i denna herrliga natur, som hon sedan
tillbringade sin barndom och ungdom. Som det vill synas af hennes
egna skildringar uti "De länge Nætter" (hvarur vi hemtat våra
uppgifter, och dit vi hänvisa dem soin närmare vilja följa hennes
utveckling) var hennes hem kärleksfullt, gladt och fritt, på samma
gång barnen der erhöllo en allvarlig och omsorgsfull uppfostran. Hon
delade undervisningen med sina bröder, tills dessa begåfvo sig till
universitet; erhöll sedan någon tid handledning af sin far tills
hon vid fjorton års ålder sändes till herrnhutarinstitutet vid
Kri-stiansfeld, der hon mottog en mångfald af intryck för lifvet,
isynnerhet genom bekantskapen med den tyska litteraturen, och genom
några väninnor hon der förvärfvade. Hemkommen efter ett par
års vistelse derstädes, bereddes hon "med det allvar och den
grundlighet, som var hennes far egen" af honom till sin första
nattvardsgång, och genomlefde nu, hufvudsakligen i hemmet, de glada
år hon så lifligt skildrat. Hon gifte sig i början af 40-talet —
året veta vi icke — med professorn och författaren Jonas Collett,
är sedan flera år enka efter honom, och har, med sina fvra
söner, haft sitt egentliga hem i Kristiania, men äfven tillbragt
längre tider i Stockholm, Köpenhamn eller på utländska resor.
I dessa skildringar berör fru Collett sitt eget jag mera sällan,
utom för så vidt sammanhanget det kräfver; det är egentligen
om de sina, slägt eller vänner, som hon talar, dels för nöjet att
genomlefva det förflutna, dels för att sålunda bilda en ram
kring vissa tankar hon vill framhålla. I sina "Sidste Blade"
(4:de och 5:te Række) har hon satt soin motto: "lida, tåla, tiga
när det gäller något blott och bart personligt; lida, men icke tåla,
icke tiga när det gäller idéen". I de flesta fall är det
personliga i fru C:s skrifter äfven till för idéens skuld, men det händer
dock stundom att man förgäfves söker denna bakom omhöljet, och
detta i sig sjelft är allt för färglöst att, oberoende af innehållet,
Tidskrift får Hemmet. tß:de årg. 5:te häftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
