Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’275
rikare gåfvor att skänka än hvad vi här erhålla, och således
orsakar man äfven sig sjelf en förlust, om man ej grundligare
studerar henne i hennes bästa verk.
Hvad stilen angår så har fru C. en sådan, en förnödenhet
sont många författarinnor — och författare —finna umbärlig; och
denna stil är dertill omisskänneligen och ursprungligen hennes egen —
ett öfverflöd, som i denna kompositionernas och galvanoplastikens
tid är i sanning ovanlig: det är nu mera lätt att af de ädla
metaller, som under förgångna tider uppfordrats i dagen, låna så
mycket att ens egen ringare halt ej sticker fram, åtminstone ej sä
hastigt. Fru C:s stil är af tvenne slag; hon har en för naturen
och det förflutna, en för menniskorna och nutiden. I det
förstnämnda fallet isynnerhet, är hon alltid konstnär; skildringen
fortlöper jemn och klar, som en lugn vattenyta och troget, som denna,
återgifvande den bild som deri speglas, utan att denna trohet
hindrar det äkta konstnärliga anordnandet af föremålen,
frånskiljandet åf det oväsendtliga, och färgernas sammansmältning.
Bevisen för detta måste sökas framförallt i "Amtmandens Døttre"
och några af "Fortællingerne"; vi kunna här blott påpeka denna,
på ett innerligt samlif med naturen, i förening med en djup blick
för den samma grundade styrka, i att måla den med ord. Fru
C. sparar sina färger tills de behöfvas, breder dem ej tjockt på
duken, vet att gifva den bakgrund mot hvilken figurerna bäst
göra sig gällande, och finner också vanligen för dessa den rätta
färgtonen.
Men då hon talar 0111 menniskor och deras förhållanden blir
skrifsättet oftast ett annat. Detta är mindre förhållandet i
"Amtmandens Dottre", men denna olikartade stil har sedan utpräglat
sig mer och mer, samt är nu nästan ensamt förherrskande,
antingen hon berör de menniskor, som hon enskildt älskat, eller dem
hon dömmer, de förhållanden hon godkänner, eller dem hon
bestraffar. Hon är då ojemn, med ofta afbrutna meningar:
orden komma med mera ifver och på samma gång mera möda
liksom om stämman hämmades af en inre rörelse; stundom
sjunkande ned till en snyftning, stundom höjande sig till en
klagan. Domar fällas skoningslöst, sarkasmer tillspetsas utan
hvarje hänsyn, men de uttalas ej med orubbligt lugn: handen
som för knifven darrar ofta. Att, som sagdt, denna stil är nästan
enrådande i hennes senare arbeten beror väl hufvudsakligen på
att fru C. i dessa öfvergifvit diktens område, något som vi
redan beklagat, och vi skola derföre nu söka spåra orsaken härtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
