Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’276
Denna är att söka ’antingen i bristande fantasi och deraf
härrörande ’oförmåga att allt framgent skapa, eller i en
förherrskande böjelse för det slags författarskap hon i mottot till
"Sidste Blade" (3:je og 4:de R.) skildrat sålunda: "Vara
författare efter tidens kraf är också att uttala sanningar, som
andra tänka, eller tänka dunkelt, eller alls ej tänka; uttala dem
träffande och öfverbevisande, uppryckande och helande"; men
ännu ett tredje skäl gifves och detta är att finna i föreningen
af båda dessa orsaker, något som för visso kommer sanningen
närmast. Iakttagelseförmågan är hos fru C. starkare än
diktar-gåfvan; hon hade nog fantasi för att skapa ett verk sådant som
"Amtmandens Dottre", men kanske icke nog för att ständigt å nyo
skapa ur sitt eget inre; visst är att iakttagelsen hängde sig så fast
vid alla lifvets missförhållanden, och växte sig så stark på den
svagare fantasiens bekostnad, att fru C. knappast velat, om hon
än kunnat, diktande ombilda det stoff hon fick genom
iakttagelsen, att hon nöjt sig att blott framhålla det mottagna sa
enkelt och skarpt som möjligt. Deh sjelfklara följden häraf är
att hon nästan uteslutande begagnar det skrifsätt som härtill
bäst lämpar sig, det för hvilket hon redan i "Amtmandens
Dottre" visade stor, och ej alltid nog stäfjad böjelse, genom de
för handlingen hämmande, och stundom för karaktersteckningen
oväsendtliga, dagboksutdragen. Vi mena den korta aforistiska
afhandlingen. Den omständliga lugna bevisningen och
slutledningen är ej fru C:s metod; hon vet att man träffar bäst då man
slår raskt till, upprycker säkrast då man tar ett hastigt och
starkt grepp. Sammanträngd kraft och bitande skärpa utmärka
i allmänhet dessa aforismer, tillika med fin iakttagelse och stor
qvickhet — en qvickhet som ofta är blixtrande men sällan ljus,
denna paradox förstås af dem, som läst fru C. Språket är
enkelt; utan att söka efter vare sig styrka eller behag, eger
det båda delarne, saknas stundom endera, så är det icke den
förstnämda egenskapen. Ehuru fru C. både väl och ofta brukar
bilder, så tänker hon dock icke i bild, utan i motsatser och
jemförelser, d. v. s. för hennes tanke framstå alltid det sanna och
osanna parvis, det som är och det som borde vara synas henne
städse bredvid hvarandra; denna slags tankegång lägger hon
städse på det klaraste i dagen, och det är ur denna tydlighet
som hennes ironi framgår. För att uttrycka denna samma ironi
begagnar hon förvånade utrop, då andra ej finna skäl till
förvåning, men visar lugn då man väntar häpnad, skenbart gil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
