Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’277
lande af det bestående bredvid antydningar framställda som
högst vågade, om det som borde komma, bittersöta loford öfver
hvad hon bekämpar och ursäkter för de sanningar som hon
uttalar, låtsadt hån öfver det berättigade, och lika litet menade
hedersbevisningar för dess motsats. Hvarje medel att rycka upp
en slö tankekraft genom sarkasmer användes; ironien tränger
igenom nästau på hvarje punkt, men den harmsna smärtan
deremot samlar sig endast då och då i en liten kort mening, der
den bryter ut, häftigt som ett vulkaniskt utbrott, ångestfullt som
ett rop inom fängselmurar.
Om den ironiserande böjelsen är stark hos fru C. är hon
deremot föga humorist; hon ler sällan, ej ens åt sina egna
qvick-heter och man erfar-icke genom hennes författarskap det
befriande intryck, den glädje, som en humoristisk skrattare om än
med tårar i ögonen skänker. Fru C. har ej heller den
aflägsnaste Önskan att göra oss glada, hon kommer icke med frid
utan med svärdet, hon vill lemna en oroande tagg i vårt sinne,
och ej befria, utan egga till sjelf befrielse. Oaktadt denna goda
vilja och oaktadt det lofvärda i hennes afsigt knappt kan
bestridas samt äfven af många erkännes, hör man dock mer än en
som säger att hennes medel äro illa valda, att hon kunde använda
.sin snillrikhet bättre än att framleta de sorgliga företeelserna och
uppsöka missbruken; som menar att den nedbrytande kritiken
är en oskön konst och den tuktande ironien ett otacksamt värf,
samt att man helst vänder Sig från plöjarens upprifvande arbete
till behagligare syner med mera dylikt, som vi endast kunna
besvara med Tiecks ord till Geijer på dennes omdöme öfver
Correggio: "Nun — es muss auch solche geben".
Äfven vi finna utan all fråga det af plogen uppristade fältet
mindre vackert än den grönskande broddén eller den böljande
siiden, men långt mera än stubbåkern, som står qvar efter de
redan inbergade axen älska vi att se fårorna, som skola mottaga
sådden till kommande skördar, och egna djupt tacksamma känslor
at dem, som under höstens mulna dagar bereda den rikare
sommarens gåfvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
