Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’291
för byråns hela form, hurusom de äro öfverhöljda med
rococco-ornament i inlagdt träarbete, huru de då för tiden i hörnen, kring
nyckelhålen eller som handtag allmänt förekommande
bronsbeslagen skänka dem en ytterst glänsande prydnad.
Äfven borden pryddes med inläggningar och bronsornament,
och då de förra isynnerhet smyckade bordsskifvorna blefvo
derigenom de brokiga dukar, hvilka hittills, såsom vi sett, utgjort
en så välgörande prydnad för rummet, öfverflödiga, eller snarare
olämpliga, då de ju endast skulle hafva dolt en annan prydnad.
Förut hade man merendels lagt mycket ringa vigt på prydandet
af bordsskifvan, som ju var afsedd att användas. Den nya smaken
kunde äfven förlika sig med kalla marmorskifvor på borden, hvilka
dock ingalunda befordra trefnaden eller välbefinnandet.
Af ändå större vigt var dock den förändring som dessa
möbler äfvensom de hvilka voro afsedda att sitta på undergingo till
sin konstruktion, i det alla bärande och stödande delar ej längre
utfördes i raka linier utan i svängda och böjda. Då en sådan
svängning strider mot träts natur, hvilket just har sin styrka i att
det vuxit rakt, så blifva möblerna derigenom svagare både för
! ögat och i verkligheten, och med ett sådant intryck kan
föländringen icke innebära någon försköning. Den hade emellertid äfven
en annan följd, som endast var möjlig med den svängda linien.
Man försökte under senare delen af sjuttonde århundradet på
mångahanda sätt att lämpa stolens form efter det nyvaknade
behofvet af beqvämlighet i salongen. På Ludvig den fjortondes tid
gjorde man sätena lägre och ryggstöden högre så att de räckte öfver
hufvudet, hvilket senare åter gjorde en ökad tjocklek hos benen
erforderlig. Stolarne fingo dermed den form, som vi nu ofta se i
moderna matsalar och som af våra snickare och tapetserare kallas
götisk. Denna form öfvergick, med och utan stöd för armarne, till
adertonde århundradet, men var fortfarande alltför stel för
rococ-j cons menniskor, som, för att fritt och obehindradt kunna egna sig
åt samtalet, fordrade den största möjliga beqvämlighet för kroppen.
Då fick man den svängda linien, som trät redan hade fått foga
sig efter, till hjelp. Man kunde nu gifva ryggstödet hvilken form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
