Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’292
som åstundades, och, med tillhjelp at’ en god stoppning, kunde
man helt och hållet afpassa den efter menniskoryggens form och
svaghet. Armstöden kröktes på samma sätt, den låga sitsen
hade man redan; man behöfde blott göra den bredare och
djupare samt stoppa den väl, och den moderna länstolen,"idealet för
en salongsstol, var färdig. Denna utveckling egde rum under första
hälften af adertonde århundradet. På samma sätt förändrades
naturligtvis äfven soffan, hvilken, såsom vi hafva sett, hade
utbildats af den gamla bänk kistan; dock uppnådde den i sin
rococco-form aldrig den beqvämlighet, ej heller den konstnärligt
tillfredsställande, helt naturenligt framträdande form, som den
österländska divaneu företer, då de tunna svängda benen, de smala
armstöden sågo alltför torftiga och svaga ut bredvid sitsens och
ryggstödets bredd. I afseende å färg, öfverdragets art och
mönster fingo stolar och soffor naturligtvis följa med de redan
skildrade vexlingarua i tidens smak; vi hafva äfven förut antydt,
att gobelinstillverkningen utsåg dem till älsklingsplats samt prydde
sitsen och ryggen med infattade genrebilder, mytologiska scener
och landskap. Beqvämligheten led ej derpå, och tidens estetik,
som hånade allt regelbundet och hyllade allt sällsamt och
godtyckligt, lugnade sig jemväl.
Med denna förändring af de möbler, som voro afsedda att
sitta på, hade åtminstone uti en del af bostaden åter inträdt en
viss trefnad, hvilken under loppet af sjuttonde århundradet genom
den fransyska smaken hade gått förlorad. Det är
anmärkningsvärdt, och dock ur kulturhistorisk synpunkt ganska lätt att fatta,
huru kalla, tråkiga och tomma företrädesvis prakt- och
sällskapsrummen blefvo under senare hälften af sjuttonde århundradet.
Detta intryck förorsakas ej endast af olikheten i färg eller
förändringen i konststil; det beror äfven derpå att all prakt
uteslutande kom väggar och tak till godo, men rummens inredning för
öfrigt försummades, hvarpå vi redan sett ett bevis i aflägsnandet
af de utskurna kistorna. Hofceremouielets- stelhet gjorde att man
icke behöfde några möbler att sitta på eller åtminstone endast
liögst få, och man nöjde sig derför i praktsalarne vanligen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
