Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’330
än som var fallet, var den allt utom god och om man dömer
tillståndet i detta fall ensamt efter lagen, var den föga annat än
slafvinnans. Livius säger att förfäderna förbjödo qvinnan "att
idka en enskild affär, utan att någon dervid biträdde henne, de
ville att hon alltid skulle stå under faders, bröders eller makes
herravälde." Men seden var ej lika sträng som lagen; man finner
qvinnan i lifvets mångahanda förhållanden spela en mycket
betydande rol; hon är omgifven af hedersbetygelser, bemötes med
undfallenhet, hennes man ger henne en stor aktning, hennes barn
och tjenarne all vördnad, hon är utan gensägelse hemmets
herrskarinna; i den strid som lagen och seden härvidlag befunno sig
uti, blef den senare segrande och juristerna erkänna att denna
s. k. slafvinna, enligt lagen under ständigt förmyndarskap och
utan den ringaste dispositionsrätt öfver hvad det vara månde, i
sjelfva verket var sin mans sällskap, deltagarinnan i hans värf,
ja nästan hans jemnlike. Ilon tronar jemte honom i atrium, som
ej likt gyneceum var en afskild del af huset, nej, det var dess
centrum, familjens samlingsplats och der gästerna mottogos; der
sutto makarne bredvid härden, invid hvilken larernes altare var
upprest; bredvid denna helgedom stodo alla familjens heliga eller
dyrbara föremål; den äktenskapliga bädden, förfädernas bilder,
den kista i hvilken husets penningar och dokumenter voro inlästa
och allt detta stod under hustruns öfverinseende. Hon offrade
liksom mannen åt larerne, hon hade uppsyn öfver slafvarnes arbete
inom hus, hon ledde barnens uppfostran och dessa förblefvo ända
till ynglingaåldern under hennes välde, och slutligen delade hon
med mannen förvaltningen af den ärfda egendomen och husets
styrelse. Så. fort hustrun satt sin fot inom sin makes atrium,
var hon delaktig af alla hans rättigheter och det gamla talesätt,
som hon då ställde till mannen "ubi tu Gaius, ibi ego Gaia"
innebar att der han var herre var hon herrskarinna; detta
inträffade också i sjelfva verket, och Cato den äldre uttrycker, ehuru
med någon öfverdrift, det rådande bruket då han skämtande säger:
"öfverallt annorstädes styra männen qvinnorna, men vi, som styra
alla män i verlden, styras sjelfve af våra hustrur."
Romerska qvinnornas förtryck är sålunda blott ett talesätt,
som sällan egt en motsvarande verklighet; skalderna besjöngo
"helgden af matronans namn på samma gång som familjefaderns
majestät", och ehuru man kan antaga att romarne, vissa att bli
öfvervunna i kampen med qvinnorna om väldet, skrefvo stränga
lagar för att ega vapen mot dem, visar historien att dessa vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
