Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’331
voro gagnlösa och att hustrun i hemmet visste att till fullo
återvinna hvad lagen beröfvat henne.
Snart nöjde romarinnorna sig emellertid ej med den husliga
öfverlägsenheten, de tänkte ej som Perikles ait det qvinliga könet
blott kan eftersträfva en ära: den att omtalas så litet som möjligt;
nej, de skaffade sig som lön för sin kärlek till republiken också
samma rätt som männen, att efter döden erhålla offentliga loftal,
redan under deras afsvurne fiende Cato’s tid egde de denna, och
fingo så småningom allt flera; under kejsardömet bemödade de
sig ej ens att dölja sitt inflytande på de allmänna ärenderna.
Den om sin makt så svartsjuke Augustus delade den dock med
Livia; man såg Agrippina vid sin makes sida mottaga soldaternas
hyllning jemnlikt med honom; kejsarinnorna kallades "legionernas
mödrar" och senare "senatens och folkets" och dessa titlar voro
ej tomt smicker; man fann ofta deras vilja, ehuru under deras
män eller söners namn, såsom den afgörande i statens
angelägenheter. Hofvets exempel följdes af de förnäma qvinnorna, som
öppet och ifrigt blandade sig i politiska intriger, i sysslors
tillsättande m. in., och utom Rom, då de följde sina män antingen
dessa voro fältherrar, ståthållare i provinserna, eller dylikt,
var deras inflytande ännu större; ofta berodde ej blott alla
befordringar, alla provinsens angelägenheter utan också den militära
disciplinen och de krigiska rörelserna af dem; man såg ofta
soldater som reste statyer åt anförarens gemål och det besannades
hvad senatorn Cæcire Severus anfört mot att’magistratspersoner
till provinserna skulle få medtaga sina hustrur.
Vi äro sålunda temligen fjärran från slafvinnan, men måste
dock minnas att detta oberoende ej af lagen utan af det
eftergifvande bruket beviljades. Äfven filosofien motsatte sig en dylik
frihet; Greklands vi^e bekymrade sig föga om qvinnans
rättigheter, som vår tid så ifrigt afhandlar, och då de någon gång
vidrörde dem, finuer man dem alldeles obenägna att gifva qvinnan
någon framstående ställning inom familjen och samhället. Plato
framhåller soin en demokratisk stats högsta öfverdrift den der
frihetsyrseln gått så långt "att slafven nekar sin herre lydnad,
och hustrun tror sig jemnlik med mannen"; Aristoteles går ännu
längre, påstående att i allmänhet qvinnan är af ett alldeles
underlägset slägte; Cicero gillar Platos nyss anförda utsago, Seneca
påstår att qvinnan är en okunnig, tygellös varelse, ur stånd att
styra sig sjelf och att det är utom all fråga att gifva henne
några rättigheter af hvad slag som helst — detta hade dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
