- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sextonde årgången. 1874 /
346

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’346

sora varit hans segerrika vapen, och trött af kampen gick
Torbrand åter in i stugan. Han ropade sin moder och bad dem
alla vara vid godt mod, ty nu voro barsärkarne slagne.

De förskrämda qvinnorna tittade försigtigt fram från sina
gömställen, och då de blott sågo Torbrand, vågade de sig
alldeles fram.

* Gerny ilade ut för att se till, om någon af de fallne ännu
kunde kallas till lif, och Gudrid följde henne högt ropande
Gunnars namn.

Ingen hade ord ^ller tanke för Torbrand. Han vacklade
fram emot härden; nu kände han det först — han var mycket
sårad, hvarje hans steg tecknade sig i blod, hans fot var matt,
hans bück skum. Han neddignade vid grufvan. Huru lågan
flammade upp, bildande lysande solar, glänsande borgar, och Frid,
härders dotter, stod vid "borgarled" och vinkade Torbrand!

Han räckte ut sin hand emot henne och sjönk ned emot
stugans &o!’’, hviskande med en sista ansträngning: "Hel, Frid,
härdens dotter!"

De inträdande qvinnorna funno honom der liggande på sin
vanl:ga plats, lugn och stilla, med bleknade läppar och brustna
ögon, som ännu fästes på härden; men kring honom dansade
fladdrande lågor sin lätta ringdans och sjöngo i toner, som varit
den döde så kära, en dråpa öfver Torbrand’Grufvu-fostro. ,, ^

—th—

48. Vid afresan från Stockholm.

Mälarstaden synes knappast mer,
Sjunker solbränd uti vågen ner,
Söker vid deri lummigt dunkla strand
Uti aftonglöden vågens brand.

När hon *) åter öfver Näckens sal
Morgnad skådar ut åt berg och dal,
Ostanvarts en båt på hafvet går,
Och mill blick dess skönhet mer ej når.

Men jag liist att denna sköna stad,
Hpfoirjördlad, mellan gröna blad
Ljuft af mälarvågors läppar kysst,
Dock ej lefver blott ett lif "til lyst".

*) Sjelftagen frihet med genus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1874/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free