Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
förutsatt densamma; och angående det förra, så kunna dr
Mauds-ley och de med honom liktänkande gerna spara sig allt
medlidande. 1 ett fall vore hon i sanning beklagansvärd: om hon af
Skaparen fått andlig förmåga utan motsvarande kroppslig kraft,
ty hon vore ju då det enda i skapelsen, som stode i strid, i
disharmoni med sig sjelf. Men så kan det ej vara, och derför
förtrösta vi framgent som hittills på, att äfven hon var med när
Skaparen sag på sitt verk och fann det vara "ganska godt".
"Mannen har en ära och qvinnan har en annan ära", säger
dr Maudsley, "och den enes ära skiljer sig från den andras".
Ja väl, må så vara. Men en ära veta vi, att de ha gemensamt
_ den att båda vara skapade till Guds beläte, och fullt och
fast tro vi, att. det gifves rent menskliga egenskaper, beroende af
deras förhållande till det högsta — till Gud, sanning och pligt,
som måste vara desamma för dem båda, och der vid lag kan ej
den enes ära vara skiljaktig från den andras.
Vi erkänna uppriktigt att vi dela dr Maudsleys tillit och tro,
att qvinnan framgent såsom hittills förnämligast kommer att söka
sin plats vid mannens sida inom hemmet, i familjen; men just
derför, just i familjens intresse yrka vi för henne en högre
in-tellektuel uppfostran, på samma gång vi allvarligt önska, att inan
ej må förneka den enskilda qvinnan rätt att söka förvärfva sig
kunskaper och insigter för de andra värf, i hvilka hon kan göra
sina anlag och äfven sin andliga förmåga gällande. Må man da
ej stänga vägen för henne till vetande och ljus, lika litet genom
att ensidigt haka sig fast vid nyskapade hinder, som genom att
fasthålla gammal häfd. Vi veta väl att fördomar, att föråldrade
åsigter om det passande och bruket äro svåra att bekämpa, men
vi veta också att
"Om i allt vi bruket akta p&,
Blir aldrig forntida stoft flin tingen äupdt,
Mon fördoms kram till höga ljellar hopaiit,
Som skymma sanningen" ").
Sanning sökare.
(Forts.)
’) Shakspeare, "Coriolanus", act. 3.
Tidskrift för Hemmet. I~:de årg. I:sta häftet.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
