Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Detta påstående kräfver bevis; låtom oss derföre skärskåda
"Tricotrin", för att se livad Onida der ger oss som sannolikt
och naturenligt.
"Tricotrin" är en engelsk lords äldste son, af sin fader
behandlad så hat ful 11 att han till och med anklagar honom att hafva
stulit faniiljejuvelerna. Ehuru Tricotrin sjelf sett en tjenare begå
stölden teg han gent emot denna beskyllning, samt aflägsnade sig
för alltid. Det antogs att han dränkt sig, och hans yrigre bror
ärfde det gods och den titel, som bort tillkom ma Tricotrin. Denne
ger som skäl till sitt handlingssätt "att de, som kunde uttala
en dylik anklagelse voro ovärdiga något bevis pà sin villfarelse";
dertill gladde honom tanken "att den bror han älskade skulle
vinna hvad han förlorade", och slutligen hyste han "en okuliig
frihetslängtan". — Denna tillfredsställer han genom att under
fyrtio år ihop med en apa och en fiol vandra verlden rundt,
"älskad som en Gud, en kung" af folket i "hvarje land, från Donau
till Guadalquivir, från Liffev till Tibern, från Euphrat till
Amazon-Hoden", och hans lif är under tiden "alltid en dikt, än ironisk och
än erotisk, än oftare sublim; ena dagen ett kärleksode och den
andra en satir, än lättsinnig som Suckling’» poesi och än bitter
som Juvenalis; oftast en bacchisk sång eller ett hudibrastiskt
skämt; ej sällan ett ädelt, homeriskt epos" (!). De tvifvel man
kunde vilja framställa så väl mot detta mångskiftande lefnadssätt,
som mot hans verldsberömdhet, tystna emellertid vid skildringen af
hans yttre och inre personlighet. Oupphörligen inskärpes att han
"har ett skönt homeriskt hufvud, djerft, kungligt, sorglöst och
ädelt, sådant som en konstnär skulle gifvit ]Hector eller Phoebus
eller guden Lyæus", dertill äfven påminnande om lejonet och örnen.
De andliga håfvorna äro honom i än rikligare mått beskärda;
man får ideligen höra: att han är "vis som Boethius", skämtsam,
ironisk, glad och qvick som Aristophanes, Piron och Swift, att,
ban målar som Greuze och Velasquez, har Mozarts musikaliska
snille, är vältalig som Mirabeau, verldsklok som Talleyrand, sjbui
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
