Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
tvingas man dertill af Ouida sjelf, så snart man vill gifva en sann
skildring af hennes skaplynne, i all synnerhet då man, som vi
öfverallt der det varit möjligt, låter hennes egna ord tala.
Det är ingen förut fattad afsigt eller fördom, som vid
teckningen af Ouida kommer oss att taga hufvudsaklig hänsyn till
hennes fel; att så göra faller temligen af sig sjelft, ty felen äro
onekligen det mest betecknande för hennes författarskap, och det
som först faller i ögonen äfven vid en ytlig blick. Vill man med
ens och i möjligaste korthet uttrycka hennes svagheter, så äro
de framför allt bristande naturtrohet och frånvaron af
sedlighets-medvetande, tvenne fel, som i sällspord endrägt hos henne
förefinnas. Att offra den ena af nämnda stormakters rätt för den
andras, är ej ovanligt för romanförfattare, men att så olorsynt,
som Ouida, beröfva båda hvad dem tillhör, det är förvånande.
Den bristande natursanningen ter sig hos henne ofta sà öfver all
hofva barnsligt och löjligt, att man kan blifva undersam huruvida
man ej har med en skolflickas förstlingsarbeten att göra, men
denna uppfattning jäfvas oupphörligen af den oin allt annat
än ungdomlig oerfarenhet vittnande inblick i menniskolifvets
skuggsidor, som hon lägger i dagen och hvilken hon framhåller som
den källa hvarur hennes öfverseende gent emot de sedliga
förvillelserna flödar. Den ursäkt, som sålunda hennes många
synder mot sundt vett och vanlig sannolikhet kunde finna i naivitetens
rätt att vara enfaldig, förverkas städse genom hennes tvetydiga
verldserfarenhet; och detta utan att hon samtidigt ernår
mennisko-kännarens rätt att vara fördragsam i sådana sedlighetsspörsmål
der okunnigheten blindt fördömer, ty hvad hon minst har lärt af
det myckna hon sett, är just menniskokännedom. Denna för en
romanförfattare skäligen väsentliga egenskap finnes hos henne så
.jöga, att hon knappast genomfört en enda af sina personligheter
på ett sätt, som kan förmå en att tro på dess motsvarighet i
det verkliga lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
