Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
till lag att njuta" och "att från sig aflägsna hvarje bitter tanke",
han uppsöker just smärtan och lidandet, försakar sin kärlek och
sin hämd, samt oafbrutet tjenar menskligheten, allt under han ena
stunden filosoferar öfver den, "med en juvenalisk bitterhet", och
den andra visar sig "som kung i glada lag’.
Alla dessa för vanliga fattningsgåfvor oupplösliga motsägelser
förklaras af Ouida sålunda, att naturen, "hvilken tör honom var
moder, älskarinna, dotter, gudom, afgud, lärarinna och väninna" (!)
gjort honom till "filosof, kosmopolit, skald, artist, demokrat och
landstrykare"; hade gifvit honom "den frihet, själfbeherskning och
enkelhet, det mod och förakt för all falskhet, som rådde uti
hans lif och gaf detta en storhet, öfverträffeande (dit hvad jorden
egde", samt kom honom "att lefva detta lif, såsom en kung utan
diadem, en prest utan stola, en krigare utau svärd......en
suverän, hvars rike sträckte sig så långt som menniskor njöto
och ledo".
Ja! "naturen" kan i sanning åstadkomma en kraftig verkan,
då man låter den få fritt spelrum uti sin egen otyglade och
oupplysta inbillning, utan att egna en tanke åt hvad verkligen
menni-skonaturens lagar, livad sanning och följdriktighet, hvad sundt förnuft
och de enklaste begrepp bjuda. Det är genom förbiseende af
hvarje dylikt kraf som ’Tricotrin" blifvit livad den är, och hafva
vi blott lyckats gifva en svag föreställning om alla onaturligheterna
i denna bok, hoppas vi att ej blifva jäfvade då vi upprepa att
Ouidas första fel är en fullkomlig okunnighet om den
mennisko-■ natur hon har till sin käpphäst, och tt ordet "natur" i hennes
mun är ett grymt hån mot henne sjelf, ty onatur har sällan satt
sig ett mera slående minnesmärke än i hennes "Tricotrin"
framförallt, och i hela hennes författarskap öfver hufvud.
Men ehuru Tricotrin, som enligt ()uida’s mening är ett
dygdemönster, enligt var ej intager en dylik höjd, måste vi dock
medgifva att han i sedlighetsbegrepp står långt öfver den ståndpunkt
Ouida och hennes hjeltar i en annan roman intaga. För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
