Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
henne. Etter en "jättekainp med sig sjelf" afstår han dock från
fullföljandet af denna böjelse, och finner sig eget nog deraf
föranledd att hålla ett litet tal till Gud, som gaf honom kraft till detta
otfér. Det faller honom emellertid icke in att försäkra sig om
samma hjelp i ett annat hänseende, der han framför allt haft
"en synd att försona". Tvärtom: han "som under lidandet lärt
sig älska osjelfviskt" (?) begär nu Almas löfte att hon skall trotsa
verldens dom, förbigå vigselceremonien, samt lefva blott för honom.
Under Guidas rörda och högljudda bifall samtycker Alma ock
härtill. Obehöfligt nog, som det vill synas af det nyss anförda,
anser Guida nu tiden vara inne att "belöna" De Vigne för hans
"jätteseger" i skogen; det uppenbaras att fru De Vigne begått
tvegifte och är betjentens i stället för husbondens hustru.
Brölloppet med Alma kan derföre nu försiggå; Gud får en liten
"men-tion honorable" och De Vigne en stor, för deras ömsesidiga
välförhållande, och berättelsen är slut. Ouida kröner dock verket
genom ett slutkapitel, der allt det redan sagda ytterligare
in-skärpes, och der hon slutar med anförande af Moore’s ord:
"The spring of love resembleth
The uncertain glories of an April day,
Whicli shows us all the beauty of the suu
And by and by a cloud takes all away".
"Sådan", utbrister hon, "är kärleken; sällan något bättre, knappast
någonsin något varaktigare (?). Sådan är ofelbart och oundvikligt
all tidig kärlek. Gud hjelpe då alla dem, hvilka vi kunna räkna
i myriader, (?) som för en kort Aprildag sälja den enda kungliga
förstfödslorätt jorden eger — friheten!"
Det är hvarken tillbörligt eller behöfligt att här utveckla de
yttersta följderna af den tankegång Ouida i denna bok förfäktar,
eller hennes lösning af det problem, som pä annat sätt behandladt
kunde hafva ett visst berättigande att framställas. Det torde nn vara
de flesta klart att den frihet hon åberopar är den att ej åtaga sig
något baud, som kan hindra njutningen af lifvet sådan hon fattat
den, frihet att följa lidelsens maning, utan att hejdas af pligten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
