Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
pryddes helt säkert icke af några sådana plastiska eller målade
bilder, hvarmed en modern praktvåning prydes. Det var således
alldeles nödvändigt att i rikaste mått öfver väggar och tak
utbreda den prakt, som den österländska fantasien och
konungaborgens värdighet kräfde. Vi kunna nu efterbilda dylikt, men
måste i sådant fall afstå från våra moderna konstverk. För vår
moderna bostad är i de flesta fall den lugna, dämpade väggen att
tillråda, och endast då kunna vi öfvergå till en rikare dekorativ
prydnad, när vi icke hafva för afsigt att fästa taflor eller andra
konstföremål på väggen, eller när rummen mera äro afsedda för
festligheter än för en lugn vistelse.
Den andra frågan, som tränger sig på oss och som nu nästan
blifvit en brännande fråga, är den om vi böra hålla väggen ljus
eller mörk. Anda till de sista åren var det sällan som denna
fråga öfver hufvud taget framkastades. Redan från slutet af förra
århundradet hade vi förlorat håg och sinne för färg, och vi
ansågo endast den väggdekoration fin och elegant, som antingen var
rent grå eller åtminstone stötte i grått. Gröngrått, violettgrått,
rödgrått, ljusgrått voro våra älsklingsfärger och det i allmänhet
endast i de ljusaste toner. På en sådan botten fördrog man väl
äfven rankor och blommor, hvilka i vanliga fall voro stela,
klumpiga och medelmåttiga, och då det skulle vara mera förnäme voro
hållna fina och spensliga, man skulle ofta vilja säga sentimentala.
I sjelfva verket härleder sig detta upphörande af kraftigare,
friskare färger, denna öfvergång till de svaga, urblekta färger, hvilka
ofta se ut som de blott hade ditandats, från det i literärt
hänseende tillräckligt bekanta känslosamhetens tidehvarf under senare
delen af förra århundradet, då man icke kunde tåla annat än ett
lätt vidrörande, men icke ett kraftigt tryck. Detta tidehvarf hafva
vi kommit öfver, men sinnet för färg är utdödt. Då vi hittills
velat göra det rigtigt förnämt i våra salonger, så togo vi en
glänsande hvit vägg och sökte att medelst förgylda listinfattningar,
förgylda karniser, spegel- och tafvelramar, armstakar in. m. sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
