Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
samarbetade till ett alldeles sjelfständigt system, hvilket i
universum erkänner endast menniskan och förnekar allt annat; och
likväl förblandar henne med den natur, i hvilken hon lefven
Från denna lära härflyter Buddhismens alla förvillelser, hvilka
borde tjena oss till varning. Men olyckligtvis hemta menniskorna
sällan lärdom ens af sina egna fel och än mindre af andras."
Många äro de tankar, frågor och jemförelser, som af ifråga-
1
varande tvänne verk måste hos hvarje uppmärksam läsare väckas.
Hur ringa, vanmäktig och förgänglig synes ej vår civilisation,
öfver hvilken vi dock äro så stolta, då den jemföres med dessa
all tid trotsande minnesmärken, som föreviga det gamla Egyptens
härlighet. Då vi med blicken på våra blomstrande städer
upprepa Homeros’ af Scipio vid Kartagos fall uttalade ord:
"En gång kommer den dag, då det heliga Ilion faller,
Och uti stoftet förgås Priami blomstrande ätt;"
då kunna vi knappast trösta oss med tanken att hafva efterlemnat
ett enda spår, som skall skönjas, sedan två eller tre årtusenden
med sina förhärjande tidsvågor sköljt öfver vår verldsdel.
Betrakta vi deremot, vår tid och forntiden från högre ståndpunkt,
och jemföra de båda perioderna i intellektuelt och moraliskt
hänseende, kunna vi på goda grunder antaga vår egen öfverlägsenhet
och erkänna, att verlden gått framåt, och att vi äro lyckliga
arftagare till de eröfringar, våra fäder under årtusendens strid och
ansträngningar tillkämpat sig och oss, samt att denna
tacksamhetsskuld ålägger oss att fortsätta deras verk med hela den
mångdubbelt förökade kraft, högre kunskaper och renare moraliska och
religiösa begrepp förläna.
Att till ett annat språk så* öfverflytta Max Müllers stilistiska
mästerverk, att läsaren ej känner någon saknad efter originalet,
det skulle erfordra en talent, långt öfverlägsen den man egrr
rätt att vänta äfven hos de skickligaste öfversättare. Om detta
också icke fullständigt lyckats med afseende på ifrågavarande
Tidskrift för Hemmet. I7:de årg. 2:a häftet. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
