Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
föreslå för den allmänna krigsundervisningen, än efter de
principer de tör öfrigt göra gällande. Nya bördor måste varsamt
påläggas, och för öfrigt har jag den tillit till svenska folket och
dess representanter, att om en värnepligtslag antoges med en
öf-ningstid, som visade sig otillräcklig, så skulle deras sunda
förnuft snart uttaga sin rätt, och en ökad öfningstid medgifvas.
Mera betänkligt vore det om värnepligtslagen, eller delar af
densamma, fotades på en grund som icke godkändes af det allmänna
rättsmedvetandet, och ifrån början väckte misstro och ovilja.
Från denna synpunkt sedt hafva de här framlagda förslagen,
enligt mitt förmenande, ett gemensamt fel. De kränka den rena
värnepligtsprincipen genom att uppblanda den med lottning och
värfniog. K. M:ts förslag lemnar derjemte, så vidt jag förstår,
alltför mycket utrymme för godtycket. Till stöd för denna
sistnämnda anmärkning anser jag mig blott behöfva hänvisa till §§
20, 23 och 28 i det kungliga förslaget.
Deremot tillåter jag mig yttra några ord om den föreslagna
lottningen och värfningen. Det är sant, en fördelning till olika
utbildningstid måste ega rum, enär statens tillgångar och andra
vigtiga intressen svårligen medgifva att alla värnepligtige erhålla
tillräcklig soldatbildning. Följaktligen måste en del af de
värnepligtige uttagas och tilldelas den större skicklighet som fordras för
en stam till de öfriges stöd och ledning. Denna fördelning,
hvarigenom värnepligten blir en olika börda, tyngre för den ena än
för den andra, borde dock så ordnas, att den ej blott i militäriskt
hänseende medför ett så vidt möjligt godt resultat, utan ock att
den tillfredsställer rättvisans fordringar. Men ingendera delen
vinnes medelst lottning eller värfning.
Lottningen är icke ett rättvisans, utan ett den blinda
slumpens verktyg, och såsom sådant förhatlig. Utskottet har ej rätt
då det säger att lottningen har häfd för sig i vårt land.
Lottningen har häfden emot sig. Endast en enda gång, år 1811,
har man försökt att tillämpa lottningen, men det försöket fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
