Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Vi vilja alls icke vidare tala derom, att det i allmänhet icke
beror på ett sådant förvillande återgifvande af verkligheten, som
man här sökt åstadkomma; förfaringssättet straffar sig genom sig
sjelf på ett helt annat sätt. För det första föranleder det
konstnären alldeles ouudvikligt till oskönlieter i teckningen. En figur,
som skulle sväfva eller stå rakt öfver vår hjessa, borde vi
egentligen se alldeles under fotsulan, således i en sådan förkortning,
att kroppens omkrets bildade den yttre konturen och hufvudet
blefve alldeles osynligt. Detta försöker nu målaren visserligen att
undvika, och det kan han äfven göra. Icke desto mindre kan
han ej undvika förkortningar, i hvilka magen och kinderna skäras
af knäna samt pannan af näsan, hvarvid man nedifrån ser in i de
öppna näsborrarne. Pa sådant sätt kommer han alltid att mer
eller mindre närma sig till eller ock aflägsna sig från fulhetens
ideal, den absoluta förkortningen. För det andra, och det är det
värsta, måste målningens hela system vara beräknadt för åskådaren
efter en enda punkt. Står han i denna punkt, finner han, när
han ser uppåt, allting i bästa ordning och kan i sanning med
förvåning fråga sig, hvar verkligheten upphör och hvar synvillan
börjar. Men lemnar han denna punkt, bryter kaos genast in:
figurerna visa de förfärligaste felteckningar, alla linier börja dansa,
de arkitektoniska delarne hänga allt mer och mer snedt öfver
och hota att begrafva åskådaren under sina spillror. I denna
olidliga belägenhet befinner sig enhvar, som icke händelsevis
halden lyckan att sta i medelpunkten, och det är endast en, sont
hvarje gång kan vara så lycklig.
Andra konstnärer från samma tidehvarf hafva sökt att
förena båda konstsätten med hvarandra, i det att de höllo taket
till en del ornamentalt, men satte i midten en stor, i ram infattad
tafla, som de i likhet med perspektivmålarne utförde i akt och
mening att efterhärma verkligheten. Merendels togo de till
föremål allehanda mytologiska tilldragelser med pä moln sväfvande
figurer och gingo dervid till och med än längre än perspektiv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
