Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Förr äti den röst., sora Gud mig gaf som qvinna,
Till toner främmande sig läte skicka,
Jag skulle stolt åt detta eden nicka
Mitt afsked, stolt se hopens pris försvinna.
Förr än jag skulle så mitt inre tvinga,
Jag öfvergifven i en öken bodde
Och läte ohörd lutan der förklinga.
Det mål jag sora mitt högsta alltid trodde,
Det var, att en gång okränkt återbringa
Det helga pund, som Gud mig anförtrodde.
Tillegnan
—Till Albrecht—
(efter Vilhelmina Wickenburg—Almäsy).
Dia är min bok och dina dessa sånger
Som hjertat, hvarur deras flöde går;
Du dessa toner hört re’n många gånger,
De stamma från min kärlek — inin? — nej vår.
Så må det klangfullt åter mot dig strömma,
Ack, detta dubbellif, som är blott ett,
Att då du lyssnar, blott du tror dig drömma
Så mången dröm, sora förr dig fröjd beredt.
Ty hvad jag här nu har för verlden diktat
Och bäfvande nu ut i lifvet sändt,
För dig var länge till; för dig jag biktat
Re’n läuge sedan allt, jag tänkt och känt.
i
Du känuer ock de sånger aldrig hörda,
Som ännu icke sina vingar höjt;
Mitt hjertas strängar, ännu oberörda.
För dig sin klang de längesedan röjt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
