Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livart hjertats slag är ditt, hvad allt jag tänker;
Der stum min tunga blir, der hör du än.
Tag här min bok! Jag så pä nytt dig skänker
Hvad länge re’11 var ditt, — känn det igen!
Förfeladt
{efter Vilhelmina Wickenburg-Almàsy),
Den smärta, som ej delas, om ock ringa,
Hur tynger hon vår själ med centnervigt!
Och våra fröjder blifva rent af inga,
Då ej ett bröst förstår vår glädjes bikt.
Men skall vår sång förutan svar förklinga
Och blott för vintern knoppas sknll vår dikt,
Då träffar såret djupt och blodstänks drifvan
Och hjertat sluter sig likt sensitivnn.
Vänd då, min sång, tillbaka till din cell,
Hvarfrån din flykt förhoppningsfull du stälde —
Som källan bryter genom bergets häll,
Utur mitt bröst ditt klara flöde qvälde
Och känslans rika våg intill din qväll
Dig bar i loppet, der hon mägtigt svälde, —
Sä föddes du, så ut i verlden gick
Du lefnadsglad — men dock ej framgång fick.
Ack, att vi aldrig riktigt kunna dömma,
Om flamman, som vi nära i vår barm,
Med sina lågor lyckats genomströmma
Vårt ord, om sången är som hjertat varm, —
Om mot hvad skönt vi tänka, känna, drömma,
Ej formens drägt är endast tom och arm,
Om, trots vårt hjertas glöd, ej matt är vordet,
Ja, kanske outsagdt det bästa ordet.
Förstå vi ej hvarandra, utan groll
Jag det med sorg på mig vill ensam taga.
Jag sjöng för verlden utan förbehåll
Min fröjd, mitt hopp, mitt hjertas enkla saga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
