Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v 269
spanar framåt mot gudarnes skymning. Grubblande på det
oundvikliga, har han ej blick för de fröjder, som stunden möjligen
kunde bjuda honom. Odet har sagt, att han skall falla, och
Odén vet det, men han vill gå under såsom segrare. För den
skull spanar han från Lidskälf, för den skull går han ut till
jättars, gårdar för att utforska deras visdom eller ned till jorden,
der han efter sina egna ord "furstar hetsade och aldrig förlikte",
och dymedelst förökande sina enhärjar. Desse äro hans öskasynir
(adoptif-söner). Han undervisade dem i vapen konst, för att de
skulle blifva värdige att gästa Valhall, och korade dem så till
döden antingen genom sina valkyrjor eller personligen. Mot Odens
spjut brast hjelten Sigmunds svärd Gram, han lånar den för faders
hämd blotande Dag sitt spjut för att fälla Helge Hundingsbane
och ban träder också fram i Iiråvallaslagets tummel. Ingen enda
saga omtalar någon kärlekshandel med en jordens dotter och
först en senare tid ledde efter andra länders bruk sina hjeltar
upp till gudarne och gjorde valkyrjan till ett öfverjordiskt väsen.
De äldsta sagorna framhålla deras rent menskliga natur och
nämna dem såsom döttrar af jordiske fäder, ehuru de voro Odens
önskemör, adoptif-döttrar (oskanteyar) och i lians ärenden rida
på skummande gångare genom luft och öfver haf, med hjelm på
hufvudet och spjut i hand. De väfde visserligen "kampens blodiga
väf", men de sutto dess emellanåt vid sländan i sin faders hall,
de känna mensklig kärlek och sorg och de fälla tårar vid sina
älskades död.
Om Odens färd till jättars land, handlar flera Eddasånger,
såsom den genom Tegnérs diktning allmänt kända sången
Vaf-trudnes mål, — eller Vegtams kvida, der han med anledning af de
onda drömmar, som hemsökte Balder, manar fram en död völva
af jättestam och tvingar henne att tala, tills han slutligen,
liksom i Vaftrudnes mål, framkastar ett spörsmål, som hon icke
förmådde besvara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
