Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Tige du ej, völva,
dig vill jag spörja,
tills kunnigt det varder,
äfven jag det veta vills
Hvilka äro de mör,
som i sinnet gräta
och mot himlen kasta
uppåtvända blickar?
Säg du det endast,
du sofver ej förr.
Detta är dunkelt och svårtydt, vi mägta lika så litet som
völvan tyda hans spörsmål; men i trots af ordens otydlighet,
hvilken hög poesi gömmer sig icke deruti. Dessa mör, hvilka skulle
de vara oin icke Nornorna? Kan man tänka sig, att de väsen,
sora skifta menniskornas och gudarnes öden, blifva kännande och
i sinnet gråta? Det ligger i sakens natur att då måste de
upphöra att vara till såsom ödets mör, dem ingen kan böja eller
beveka. I denna fråga gömmer sig då en hel förutsägelse om
ett bättre tingens tillstånd, men för völvans ögon skymtade
ingenting deraf, hon sjönk tillsammans inför den och utbrast:
Du är icke Vegtam, snarare är du Odén,
som jag trodde, gamle frågvis.
Odén svarar, hånande hennes okunnighet:
Du är hvarken völva snarare är du trenne
eller vis qvinna, tursars moder.
Men völvan qväder åter:
Hem rid du, Odén, när lösgjord Loke
och var skrytsam! glider ur banden,
måtte du ej vända och de komma’) som
mer åter till gudar, upplösa magternas tillvaro.
Det är völvans sista ord, men ännu innan hon sjunker ner
i den dödsblund, hvarutur Odén väckt henne, hånar hon honom
genom att påminna honom, att han icke skall öfverlefva
verlds-branden. Segrare och likväl smädad, vänder Odén åter till
Valhall. Och huru kunde väl Odén njuta oblandad heder? Han
hade en gång blandat blod med Loke, som fager och listig
innästlat sig i gudaskaran, och om vi kasta en blick på gudarnes
krets, se vi, hur illa det är bestäldt med deras renhet. Själfve
Tor, sanningens gud, lånar sig till bedrägeri. Han åker i karm
*) Surt och Muspels söner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
