Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
För den skull äro också rikare ornamentala mönster eller rent
af figurframställningar så godt som slöseri, då de ju dock ej göra
sig gällande, äfven om vi ville förbise den omständigheten, att
de slutligen gömmas under de föremål som ställas på matbordet.
Likväl har man på senare tiden efter fransyskt föredöme försökt
dylikt och trott sig till och med böra utföra religiösa
framställningar i linnedamast. Men icke ens de naturalistiska växt- och
blomsterornament, sotn vår tid älskar, låta sig med någon fördel
användas till denna dekorering, ty de sakna färgen eller skuggan,
som höjer dem, och, då de alltid endast synas bitvis, äro de
ofta genom det oregelbundna i sin teckning alldeles obegripliga.
Det synes derför bäst och mest passande, att hålla det hvita
linneduktygets ornamentering alldeles platt och silhuettartad,
enkel och regelbunden, så att den del, som synes, gör en god
och rigtig verkan. Slutligen bör man lägga mesta eftertryck på
kanten, som ju är det enda som återstår för en ostörd verkan,
då midtfältet upptages af bordprydnaden och matbordets tillbehör.
Den frågan uppstår emellertid, om vi ej, då vi nu åter lägga
vigt på färgen i våra bostäder, äfven borde återvända till
densamma i fråga om duktyget, dukarne och serveterna. Det strider
mot vår estetiska känsla, att lemna en så stor yta så godt som
utan all prydnad, och om vi äfven vilja taga hänsyn dertill, att
midtfältet är användt på ett sätt, som icke låter
ornamenteringen göra sig gällande, återstår dock den breda, öfver
bordsskif-van nedhängande kanten. Denna synes så mycket mer kräfva
ett ornament i färger, som den utgör ett skarpt afbrott mellan
föremålen på bordet och de mörka stolarne. Vi sakna här en
konstnärlig öfvergång.
Den brokiga ornamentering, som här skulle kunna komma
i fråga, kan dock af åtskilliga skäl endast vara måttlig. Först och
främst måste färgerna vara äkta och varaktiga, för att kunna
tåla upprepade tvättningar, och det är blott få, som pä sådant
sätt låta sig förenas med linne. Bäst äro rödt och blått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
