- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjuttonde årgången. 1875 /
292

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

at’ hvilka emellertid det sistnämnda är det, som ur estetisk synpunkt
bäst skulle passa tillsammans med det svala hvita. Vidare tål den
hvita ytan icke någon tung ornamentering, emedan en sådan skulle
åstadkomma en alltför skarp motsats; den måste således i viss mån
hållas lätt, och inan måste vara sparsam med färgen. Slutligen
föreskrifver sjelfva tekniken i damastväfnaden vissa gränser för
dekoreringen, i synnerhet i hörnen.

Det är fransmännen, som nyligen hafva gjort försök i den
antydda rigtningen, i det de omgifvit hvita borddukar, serveter
och handdukar med röda, blå och gula kanter, försök, som icke
varit misslyckade, efter hvad åtskilliga exempel öfvertygat oss
om. En fabrik i Tabarz i Thüringen har lemnat andra högst
intressanta föremål af detta slag, i .det den, följande en gammal
ürfd traditign, genomdrager den hvita ytan på ett mycket
stil-rigtigt sätt med röda och svarta, smårutiga ränder, mellan hvilka
ordstäf insatts. Verkan är öfverraskande god. Dylika väfnader
äro bekanta för den svenska husslöjden i byarne i Halland.

Samma öde som duktyget haft, att nemligen blifva allt mer
och mer färglöst, har äfven delats af porslinet i dess använduing
för bordet, ehuru man nu redan åter vänder sig till dekoreringen.
Det hade nästan kommit ända derhän, att man till och med i
kungliga slott afstod från all prydnad utom namnteckningen och
en guldrand samt endast lade vigt på materialets finhet. Denna
belåtenhet vid medvetandet om det blotta materiela värdet har,
om man ser den i dess rätta dager, egentligen en anstrykning
af barbari, om också det fina materialet i porslinet förefaller
behagligare än det gröfre. Men man hade ej blott lemnat porslinet
utan all prydnad, man hade äfven med flit efter många och långa
försök beröfvat det den färg, som var egendomlig för
detsamma och som det österländska porslinet ännu i dag till största
delen bibehållit, den blåaktiga eller grönaktiga färgtonen. Man
hade kommit derhän, att frambringa det alldeles mjölkhvitt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1875/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free