Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
40. Om den fornnordiska litteraturen,
Forts, från föreg, häftet.
Vi hafva måhända uppehållit oss allt för länge vid
Helge-qvädena, men det är svårt att skilja sig från denna den mest
nordiska delen af Völsunga-sagan, utan att i några drag söka
väcka en aning om deras fängslande skönhet. Det är kanske
det härligaste, som forntidssång och saga förvarat oss här i
norden.
Den egentliga Völsungasagans senare del, hvilken omhandlar
ungefärligen samma ämne som Niebelungen Lied, står i ingen inre
förbindelse med Flelgeqvädena och visar så att säsra mera allmänt
germaniska drag. Sammanhanget skulle förmedlas genom den
förmodade slägtskapen tnellau Helge och Sigurd Fåfnesbane, men
såsom man anmärkt, detta sammanhang kan väl hafva kommit
till i en senare tid. Helgeqvädena äro att betrakta såsom en
jämförelsevis lugn biflod till den egentliga Völsungasagans väldiga
ström, af hvilken vilda lidelser, de må nu kallas hat eller kärlek,
dana så att säga en enda skummande och hvirflande fors, som
rycker med sig allt och alla i döden.
I Helgesångerria känna vi oss till mods, liksom trädde vi
in i en forntida offerlund. Väldiga träd skugga en mark, som
blifvit vattnad med blod, men kraften och modet å den ena. sidan
och kärleken och hängifvenheten å den andra göra ett nästan
försonande intryck. Det fäller liksom ett månsken öfver lunden,
det strör glittrande daggperlor på marken och sveper in i en
slöja af silfver de gudar, till hvilka alla dessa offer föllo; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
