Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Alkemisten har gifvit oss sagans rena guld, men han har
ingenting sagt om sig själf, han har icke ens nämnt sitt namn;
först andre hafva gifvit oss det. De lärde tvista om det
verkligen är Sämund, som bragt oss detta fornarf, eller vi hafva att
tacka någon annan derför. Kanske är det emedan de veta med
sig själfva, att de icke skulle hafva lemnat en sådan gåfva utan
att komma ihåg, att med detsamma skänka efterverlden sitt namn
som ett värdefullt tillägg. Må vi emellertid ära gifvaren af dessa
sånger,’ ehvad namn han än må bära, prisa hans fördomsfria
förvarande af en försvunnen tro och njuta af hvad han samlat.
Må vi slutligen böja våra hufvuden för den man, som glömde sig
själf — ja, ända till sitt eget namn och blott fördjupade sig i
sagans guld och samlade sångens skatter. Men återvändom till
Völsungasagans andra afdelning, sagan om Sigurd Fåfnesbane.
Dess innehåll är i korthet följande:
Odén, Höne och Loke vandrade en gång på jorden. De
funno vid Andvaresfors en utter, som åt på en lax, och Loke
slog i hjel uttern med en sten. Aserne togo skinnet af uttern
med sig till Redmar, hos hvilken de sökte nattherberge och
berättade der sin fångst. Men Redmars son plägade simma i
forsen i skepnad af en utter och det befans nu vara denne utter,
som Loke dräpt. Redmar tog nu äserne fångne och ålade dem
att lösa sina lif genom att fylla utterbelgen med guld och skyla
hvart hår med samma metall. Loke, alltid listig, åtog sig att
skaffa guldet. Han lånade Råns nät och fångade i forsén dvärgen
Andvare, hvilken lekte der, förvandlad till gädda. För att lösa
sitt lif måste han å sin sida lofva allt det guld, som fans i hans
boning. Men då guldet skulle utlemnas, önskade han behålla en
ring. . Loke tog ifrån honom äfven den. Då lade dvärgen sin
förbannelse på guldet, innan han åter gick in i stenen.
Detta guld, som
dvärgen egde,
tvänne bröders
bane blifve
och blaud åtta
ädlingar tvistfrö;
ingen ti O gagns
mitt gods månd’ njuta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
