Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
förstås, och de komina till Atles gård. Här blifva de angripne
uch fängslade; på Högne utskärs hjertat och Gunnar sattes i
ormagård, der han slog sin harpa, tills han dog.
Vi se nu, hvilken förvandling Gudrun undergått på dessa år,
som förflutit, sedan Sigurd föll. Samma Gudrun, som då satt
tyst vid sin makes lik och omsider fann lättnad för sin sorg i
strida tårar, och till hvars bittra klagan vi med rörelse lyssna,
tillreder nu tyst och beslutsamt en grym hämd. Hon tvingar
sina tårar, helsar Atle välkommen ur striden, och inbjuder honom
till arföl. Men den rätt, hon sätter fram för honom, är hans
egna söners hjertan, hvilka hon dödat. Det är lustigt i hallen,
öl bäres omkring, Gudrun öfvervakar gästabudet, hon bjuder Atle
att dricka, men de skålar, hvaruti drycken bjudes, äro
hufvud-skålarne af hennes och Atles söner. Slutligen omtalar hon för
Atle, att hädanefter kan han aldrig mera kalla till sitt knä sina
söner, Erp och Etil —, at deras hjertan har han ätit själf och
bjudit sina gäster hedersrätter —, ur deras hufvudskålar har han
druckit Gunnars och Högnes minne. Då blef gråt i salen, Hunerne
gräto alla, men Gudrun fälde ingen tår. Hon grät hvarken öfver
sina manlige tappre bröder eller öfver sina blide barnslige söner.
Hon utsår guld till huskarlarne. Atle var drucken och tog sig
ej tillvara —, och
Hon gaf dynan
att dricka blod,
med mordlysten hand
hon hundarne löste;
hallens dörrar hustrun
med het brand stängde
och huskarlar väckte,
så hon får bröderna vedergälde.
At elden gaf hon alla,
som inne vore
och kommo från Gunnars mord
från deu mörka gården ’).
De gamla timmer föllo,
förrådshusen röko,
Budlungars hem
brann och sköldmör
derinne kortlifvade
sjönko i heta elden.
Nog är härom ordadt,
icke härefter går
brud i brvnja så
bröder att hämnas.
i ^
’) Ormagården, der Gunnar satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
