Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Om Gudrun förtäljer denna sång intet vidare. En annan
deremot låter henne kasta sig i hafvet, och vågorna föra henne
till konung Jönåkers land, der förmälas med landets konung och
här se sina söner växa upp och blifva män och falla i en strid,
hvartill deras moder eggat dem. Hennes dotter med Sigurd,
Svan-hild, blef gift med den mäktige konung Järmunnek, sora af
svartsjuka lät hästar ihjeltraiupa sin hustru, och för att hämnas
systern anföllo bröderne denne och stupade. Gudrun klagar då
sina sorger och beder jarlar resa hennes bål i lika höjd med
Sigurds, ty
Då kan brinna
bröst, som qval fylde,
eld omgifva hjertat,
sorgerna smälta.
Så ändar Völsungasagan.
Af de öfriga sagorna skola vi blott i förbigående nämna
helt fä. Sagan om Völund är allmänt känd och tarfvar icke
i»
att vidare omordas. Äfven den är gemensam för bela den
germaniska stammen och knyter sig till sagan om Ditrik af Bern.
Men icke nog härmed. Völundssagan erbjuder jämförelser äfven
med andra folks mytiska sägner. Liksom Prometheus är han
fjättrad, likt Hephaistos förlamad, liksom Daidalos flyger han
sin kos ur fångenskapen. Att fullfölja dessa likheter skulle föra
oss för långt. Kunna vi våga antaga, att denna saga är
urgammal, att den tillhört ett stamtolk, från hvilket så väl greker
som germaner härstamma, och att hvarje folk på sitt sätt
berättade och utsmyckade den ärfda sagan?
Bland de sagor, som återstå oss, intager llervarasagan ett
framstående rum. Det är sagan om svärdet Tirfing, — detta svärd,
»om smeds af dvärgar och, hvarje gång det drogs, måste fuktas
med menniskoblod. Sagan följer svärdets egare från Svafverlam,
som med trollrunor aftvang dvärgarne det konstfulla smidet och
förde det, tills han själf föll för Tirfing i barsärken Arngrims hand.
Svafverlams dotter Ovor blef sedan maka åt sin faders
baneman, och den äldste af deras tolf söner, Anganty, egde Tirfing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
