Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
mening, men att så varit, är obestridligt. Betraktar man nu
staten såsom en död mekanism, en blott fortskaffningsmaskin för
folkets offentliga angelägenheter, ja då är ju liknöjdheten fullkomligt
berättigad. Ar staten deremot en lefvande organism, ett slags
kollektiv personlighet, i sig upptagande hela folket, hur dåraktigt
förefaller ej då det antagande, att han skulle kunna vara liknöjd för
den ena hälften af sitt eget jag! Det vore som skulle en menniska
säga: »mitt ena öga vill jag öfva och skärpa till det yttersta, med
det andra bryr jag mig icke om»; eller: »mitt hufvud vill jag på
det omsorgsfullaste vårda och taga vara på, men hjertat, det får
stå sitt kast.»
Nu handla visserligen många menniskor så, medvetet eller
omedvetet; hjertfel har ju också blifvit en af vår tids mest gängse
sjukdomar. Och hvem vet om ej också staten lider af detta onda:
de spekulativa, beräknande krafterna har han godt om; men
hjerte-krafterna, hängifvenheten, offervilligheten, fosterlandskärleken, som
skulle göra de förra fruktbärande —• äro de ej ofta hämmade eller
rubbade i sin verksamhet? Och kan ej detta hafva sin grund
deruti att staten så länge varit likgiltig för den del af sig sjelf, som
är hjertelifvets bärare? Staten har varit liknöjd för qvinnan och
qvinnan har blifvit liknöjd för staten.
Hur mycket ondt som blifvit gjordt och hur mycket godt som
blifvit ogjordt i följd af denna ömsesidiga liknöjdhet, vore omöjligt
att ens gissningsvis bestämma. Tal. ville dock anföra en liten
uppgift, som kastade en strimma ljus öfver denna mörka frågan. Den
var hemtad ur en berättelse af en jurist, hvilken, då han förvånades
att i brottmålsannalerna för det distrikt der han verkade,
ständigt återfinna, än bland unga än bland gamla lagbrytare, ett och
samma namn, tog sig för att spåra detta nainn tillbaka, slägtled
efter slägtled till dess ursprung. Spåret stannade då vid en arm,
vilseförd, öfvergifven qvinna, som »likgiltig i statens ögon» ända
tills hon trädde inom fängelsemurarne — men derefter sjunkande
allt djupare i last och brott — nu befanns hafva varit stammoder
för 200 brottslingar, som alla längre eller kortare tid befolkat
distriktets fängelser och spridt smittan af hennes namn och arf till
kommande slägten. — Detta som en negativ bild af det ogagn
staten kan hafva af sin liknöjdhet för qvinnan.
Denna liknöjdhet hade, enligt en talares påstående, gått så långt,
att »qvinnan knappast kan sägas finnas till inför lagstiftningen)).
Utan att taga detta yttrande efter orden ville tal. dock påminna om
ett undantag: Inför strafflagen hade qvinnan alltid funnits till;
inför rätta var hennes likställighet med mannen alltid erkänd; men
ifråga om rättigheten till det nyttiga arbete, som dock är bästa
hjelp mot frestelsen, eller till uppodlingen af de högre själsanlag»
som missvårdade och missriktade ofta leda just till brott —
der förnekas likställigheten. Tal. sade icke detta som en förebråelse
eller en pockande fordran till staten, utan blott för att påpeka ett
gammalt missförhållande, af hvilket staten sjelf hade största men.
Hvad staten kan och bör göra för att afhjelpa detta, är ej så lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
