Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
att bestämma; tal. ansåg- emellertid som en glädjande företeelse att
ingen enda röst i denna församling höjts mot den förutsättningen
att det ju var statens både pligt och intresse att göra något. Det
som staten kunde göra behöfver väl icke nödvändigt inpressas i en
viss form, och detta just den som goss-skolorna erhållit, hvilken ju
erkännes vara allt annat än fullkomlig. Att mönsterskolor mycket
godt kunna uträtta, synes deraf att ingen, som kastar en opartisk
blick på lärarinnebildningen och den qvinliga skolbildningen nu
och sådan den var innan seminarium och normalskolan börjat sin
verksamhet, kan jäfva den ofantliga utveckling till ett bättre, som
inträdt, i trots af de brister som vidlåda mönsteranstalten. Att
Stockholm kunde anses erhålla en för stor ynnest gent emot
landsorten, i fall mönsterskolor i olika riktningar der förlades, kunde
tal. icke tro. Stockholm hade full rätt att af landsorten återbörda
något godt för det myckna dåliga och odugliga, hvarmed
hufvudstaden genom inflyttning öfversvämmas; att Stockholm i första
hand torde få godt af en dylik elementarskola bör således ej vålla
afund hos landsorten. Tal. ansåg att af det väsentligaste som vid
förra mötet yrkades var intet oförenligt med hvad hon önskade: hon
ansåg ej önskligt att ett absolut friskolesystem i likhet med det för
gossar upprättades; hon ansåg att staten borde dela ansvaret med
kommuner eller landsting; hon trodde att en stor del af den fria
undervisning, som borde stå den obemedlade qvinnan i mon af
hennes anlag till buds, kunde meddelas henne i redan befintliga
goda flickskolor, men ansåg ej att det lilla steg, som vid förra
riksdagen togs i denna riktning varit välbetänkt. Tal. ansåg att
det icke vore de enskilda skolorna utan de fattiga eleverna, som
borde erhålla understödet, och menade att skilnaden häremellan, om
ock i verkligheten ringa, dock vore af vigt, så väl för grundsatsens
som för kontrollens skull. Hon hade frågat en sakkunnig person
härom, som sagt, att i fall sådana skolor i Ystad eller Haparanda
begärde understöd, så hade regeringen troligen ingen annan, från
hvilken upplysning om skolans beskaffenhet kunde erhållas, än en
elementarskolelärare på platsen, som kanske medverkade i skolan,
och som af skolans understödjande egde ett enskildt intresse.
Understödet, som staten gaf, borde derför gälla frielever; och.mot
svårigheten att bestämma dessa oväldigt ville tal. genmäla att ju
landstingen tillsatte skolkomitén, på hvilkens pröfning, och icke på
enskilda rekommendationer, urvalet skulle bero. Tal. ville för sin
del att initiativet skulle utgå från staten, men ju mera landsting,
kommuner och enskilde bidroge till saken ju bättre; och de
mönsterskolor, som staten skulle upprätta behöfde ju icke blifva sådana,
som gossarnes voro. Man hade vädjat till qvinnans offervillighet
för att uppskjuta frågan, men tal. erinrade, att qvinnan ju ej har
rätt att offra annat än sig sjelf, icke sina barn och ej heller att,
om ock så stundom sker, offra sina döttrar för sönernas skuld.
Ordf. ville påminna de närvarande om att frågan löd: Huru
långt är det med statens pligt och intresse förenligt att draga
försorg om qvinnans undervisning och att det sålunda ej gällde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
