- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjuttonde årgången. 1875 /
B:74

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

I ett och annat undantagsfall förekommer dessutom äfven lexläsning
i skolan. Men tal. ville gerna veta, huru fröken Åsell tänkt sig
möjligheten att till skolan förlägga all lexläsning utan att råka i
någon af de antydda svårigheterna. Af fröken Asells framställning
ville det synas, som skulle på hvarje lärotimme förekomma först
förberedelse, så öfverläsning, derpå förhör och slutligen föredrag af
läraren. Detta syntes tal. vara mycket på en timme. Nu låter det
visserligen tänka sig, att lektionen räckte t. ex. halfannan timme,
eller att tvenne på hvarandra följande timmar egnades åt samma
ämne, men största svårigheten qvarstår ändå, nämligen den att
afgöra, när öfverläsningen skall afbrytas för uppläsning. På den
frågan ville tal. gerna hafva svar af någon, som praktiserat
metoden med framgång.

Af fröken Rossander ville tal. ock gerna hafva förklaring öfver
det påståendet, att arbeten, som i skolan kunna utföras på
jämförelsevis kort tid, i hemmet behöfva upptaga flere timmar. Om sådant
någon gång är fallet, så måtte det väl bero på något fel i hemmet,
ty att det behöfver vara så, kunde tal. omöjligt fatta, då man
naturligtvis måste förutsätta, att i en förnuftigt ordnad skola
hemuppgifterna gifvas sådana, att barnen kunna utföra dem på
egen hand.

Tal. förstod icke, huruvida de svårigheter, som ligga i
barnens olika förmåga att lära, skulle kunna i någon mon afhjelpas
genom fria flyttningar, men tal. föreställde sig, att om sådana skola
medföra åsyftadt gagn, skolan måste bestå sig lika många lärare,
som lexlag bildas. Kan detta ej ske, så måste den fria flyttningen
nödvändigt mer än någon annan metod förvandla undervisningen
till ett blott lexförhörande. Tal. hemställde till mötet — och i
synnerhet på det allra varmaste till närvarande föräldrar —
huruvida icke en medelväg mellan den fria flyttningen och klassläsningen
skulle kunna sökas deri, att med bibehållande af den senare, man
sökte bringa den allmänna meningen derhän, att ett qvarsittande
inom en klass icke betraktades såsom någon olycka eller någon skam,
att det med ett ord blefve lika vanligt, att en lärjunge satt qvar
inom en klass, som att hon uppflyttades. Huru ofta har man icke,
då man gifvit ett underhaltigt betyg, gjort det i den innerligaste
välmening och i förhoppning att derigenom förmå en svag lärjunge att
sitta qvar inom klassen för att stadga sina kunskaper? Men på en
sådan antydan har man oftast endast fått tårar till svar, och vid
nästa läseårs början har man funnit samma lärjunge anmäla sig till
uppflyttningsexamen, sedan hon i stället att använda ferierna till hvila
brukat dem att göra sig nödtorftigt beredd till denna examen,
som hon då med knapp nöd genomgår, för att åter under ett läseår
med svårighet följa sin klass. Kunde deremot de svagare
lärjungarne någon gång läsa om en klasskurs, skulle deras förhållande
till kamraterna derigenom utjämnas, och de sjelfva hemta krafter
för de nya ansträngningarna inom nästa klass. Såsom
undantagsfall firmas ju alltjämt de fria flyttningarna, och tal. såge för sin del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:00:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1875/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free