Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
kunna utjämnas derigenom, att lexläsningen flyttas till skolan.
Då denna ojämnhet alltid qvarstår, blefve det väl svårt att finna
en norm, efter hvilken lexläsningstiden kunde bestämmas. Skulle
den bestämmas efter de rikare begåfvade barnens behof eller efter
de svagares? Så vida det öfver hufvud vore meningen att undervisa
barnen gemensamt, så skulle man i första fallet blifva nödsakad
att medgifva de svagare barnen att lära en lexa till hälften,
men sedan deremot tvinga dem att följa en lektion, på hvilken de
icke kände sig tillräckligt förberedda; kanske skulle de ock af oro
att ej hinna lära sin lexa på den tillmätta tiden verkligen icke
kunna lära henne, och kanske skulle de med tårfyllda ögon lägga
igen sin bok för att förhöras, då de gerna velat läsa öfver en stund
till. Det är att befara, att dessa svagare barns kunskaper på detta
sätt skola blifva ganska bristfälliga, och det är tämligen säkert att
åtminstone många af dessa barn skola känna sig otillfredsställda, ja
barn med stark hederskänsla skola kanske känna sig rent olyckliga.
Ville man å andra sidan bestämma öfverläsningstiden efter de
svagares behof, så skulle ovilkorligen de rikast begåfvade barnen antingen
få en del af lexläsningstiden fri, d. v. s. längre lofstunder i skolan
än de öfriga, eller ock skulle de, såsom rektor Bergman med rätta
fruktar, vänja sig att på längre tid uttänja ett arbete, som de
kunde göra på kortare, alltså i skolan uppfostras till lättja; och
tal. trodde icke, att man har rättighet att moraliskt uppoffra de
rikare begåfvade barnen för att bespara de svagare någon
intellek-tuel ansträngning. Tal. sade någon ansträngning, på det ingen
må häraf draga den slutsats, att tal. skulle försvara
öfveransträngningen; tal. trodde icke, att någon sådan behöfver befaras, då det
icke är fråga om de svagaste, utan endast om de jämförelsevis
svagare barnen.
Men nu är det dessutom alldeles icke gifvet, att barn äro klent
begåfvade derföre, att de arbeta långsamt. Tal. har känt många
barn, som med ganska klart förståud och redig tankeförmåga dock
saknat denna snabbhet såväl i uppfattning som i förmåga att gifva
uttryck åt sina tankar, hvilken kan tillhöra deras kanske med mindre
arbetsförmåga utrustade kamrater. Sådana barn skulle blifva ganska
bedröfvade, om man ville förneka dem att för sina arbeten använda
så lång tid, som de sjelfva anse sig dertill behöfva, och tal. trodde
icke, att man genom en sådan välmening skulle göra dessa barn
särdeles stor tjenst, Månne icke de, som så varmt förfäkta
individualitetens rätt, också har borde taga denna i betraktande?
Medgifvas måste att undantag kunna gifvas, att det kan finnas fall,
då det sunda förståndet måste lägga band på den ifriga läslusten,
men dessa undantag äro icke särdeles många.
Härmed ville tal. visst icke påstå, att ej en del af det
arbete, som stundom förlägges till hemmet, mycket väl kunde flyttas
till skolan. I normalskolan är det t. ex. fallet, att i de lägre
klasserna alla skrifningar och uti mellanklasserna en del skrifningar
äro förlagda till skolan, så att det är först under det allra sista
•skolåret, som flickorna behöfva göra alla sina skrifningar i hemmet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
