Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Guttorm Sindre egde, såväl öfver Harald soiu öfver hans son
Halfdan Svarte, förlikte han dem båda, då de stodo väpnade
mot hvarandra. At Hallfred Vandrådeskald stod konung Olof
Tryggvesson själf fadder, då hau döptes, och om den frihet,
hvarmed han umgicks med den annars temligen hetsige
konungen, vittnar berättelsen om det sätt, hvarpå han förmådde Olof
att lyssna till den dråpa ban diktat. »Du kan göra som du
vill», sade han, då konungen nekade att lyssna till honom, »men
vill du icke höra mitt qväde, då glömmer jag den kristendom,
som du låtit mig lära». »Du är en vansklig skald
(Vandræda-skåld)» sade konungen. »Låt mig då höra qvädet.» Ett
undantag från detta vänskapliga förhållande mellan konungar och
skalder erbjuder Qvällulfs ätt. Om honom själf är redan taladt.
Skallegrim, hans son, bodde nu på Island. Han var stor till
växten som en jätte, stark och tapper, kunnig i smide och
andra slöjder, god skald liksom hans fränder varit, men
hårdsin-uad och vild. Han skattade friheten högt och hatade
konungamakten intill döden. Hans son Torolf drog det oaktadt till
Norge och ingick i hirden hos Erik Blodyx. Han var stambo
på dennes skepp, då han drog till Bjarmaland*), hvarifrån han
hemförde sin gemål, redan omtalad under namnet Gunhild
konungamoder. Sedan var Torulf om vintrarne vid Eriks hof, men
for om somrarne i härnad. Då han omsider vände åter till
Island, fick han af konung Erik en kostbar yxa, — dess blad var
inlagdt med guld och skaftet arbetadt i upphöjdt silfver —, för
att gifva sin fader. Skallegrim tog emot yxan, men sade intet,
utan hängde konungagåfvan på väggen i stugan. En tid
derefter lät han framföra tvänne oxar till slägt, han sköt en sten
undler deras hals och afhögg så på en gång bådas hufvuden, men
yxeggen slogs af mot stenen. Skallegrim teg äfven nu,
betraktade blott yxan och stack den derpå upp under en takbjelke.
’) Omkring Dvinns utlopp i Gandvik (Hvita hafvet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
