Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Jarls ära. Snorre och lians brorsson Sturla Tordsson äro de
’ siste isländske skalder vid konungaliof, liksom Magnus
Håkansson är den sista konung, till hvars pris man vet en dråpa vara
diktad. Från denna tid är dräpan förstummad i de norska
konungasalarna. Det kunde ej vara annorlunda. Konungen var
i forntiden företrädesvis en hjelte, och att prisa höfdingens
bedrifter i krig, dertill var drottqvädet egnadt. Alla dess
vändningar och omskrifningar syftade på strid, sär, vapen, långskepp
och dylikt. Då nu krigarens mod hos nordens konuogar måste
gifva vika för statsmannens klokhet, och lagstiftarens omsorger
aflöste hjeltens värf, måste dråpan helt naturligt blifva tyst.
Den egde inga ord, inga omskrifningar som lämpade sig till
fredligare idrotter. Då hjeltedråpan dog ut och skalden icke kunde
vinna något med att skänka en furste sitt lofqväde på gamla
viset, vände sig den kristne skalden till sin Gud, och ville dikta
»till bot för synder». Hela dråpadiktningen stred dock emot
kristendomens anda och dessa kristna dråpor till Guds och
helgonens ära tilltala oss derför icke mycket. Några undantag
finnas, deribland först Solarljöd, 0111 det bör kallas en dråpa.
Detta qväde från själfva brytningen emellan hedendom ech
kristendom eger många sköna delar. Der framställes en
uppenbarelse efter döden af en fader för sin son, hvilken han
uppmanar att qväda för de lefvande eu sång om omvändelsens
saliggörande kraft, 0111 lyckans förgänglighet, kärlekens faror m.
m. Derpå öfvergår den talande till sin dödskamp och dikten
kallas efter det sköna farväl till solen, som ban qväder
Solarljöd (solsång),
Solen jag såg,
sanna dagsstjernan,
sjunka i svallande haf;
men Hels port
hörde jag på motsatt väg
tjuta tungt.
Solen jag såg,
hon strålade så
att jag tycktes af verlden ej veta;
men dödens strömmar
dånade på audra sidan,
blandade mycket med blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
