Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Solen jag säg,
så det raig tycktes,
som såge jag skinande Gud;
för henne jag mig höjde
för sista gång
i lifvets ljus.
Det egendomliga för detta qväde är dess, om hvarandra
blandade, hedniska och kristna begrepp. Antagligen har
författaren, hvars namu man icke känner, varit en till kristendomen
omvänd hedning, ty treenigheten åkallas och genom hela dikten
går en ton af lefvande fromhet; men likväl bor i hans själ en
viss vördnad för de gamla åsagudarne, på hvilka hans barndom
trott, och hans döende läppar stamma deras namn. Han ville
icke tro på dem, men de äro dock för honom dyrbara minnen
från förgångna tider.
Flera dråpor till kristendomens och dess helgons
förhärligande nämnas af berömda skalder. Bland dem intager det af
kaniken Gamle i en temligen sen tid diktade qvädet Harmsöl
(sorgesol) ett framstående rum. Äfven här finna vi
omskrif-ningar för Gud och Kristus, som det bättre anstode en hednisk
skald, att säga om de gamla magterna, såsom vindlandets
konung, stormens bjärte eldskraftsstarke herre, soltjällets konung,
du soin herskar öfver vindens fält de rena, storn.höljets lysande
höfding m. fl. Början lyder.*)
Höge storintjällets herre!
du som all verlden skapat,
låt, hvad till lycka lände:
sångens borgdörr raig öppnas;
så att jag genom ditt dyra
bistånd månde åt stålens
hvässare flödande qväden
dikta till bot för synden.
Dessa utryck om Gud och om menniskan, som ännu för
houoixi är blott krigaren, sticka bjärt af mot den annars fromma
’) Se Upsala Univ. Tidskrift, 1868, Harmsöl, öfvers, af Hj. Kernpff.
") Mist, en valkyrja.
"*) Stridsorm, omskrifning för svärd. Stridsormstormens stammar, stridsmän.
Solen jag säg
sedan aldrig
efter denna dystra dag;
ty dödens strömmar slötos
till sammans om mig,
jag gick, kallad från qval.
Ingen af dem, som slunga,
— visst är det — Mistseldar"),
kan till ditt lof, min drotten,
värdiga ord finna;
ty, än allt de mägta,
stridsormstormens stammar*")
tänka, är du större,
höge stonnsals konuug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
