Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
hon som, på Floses uppmaning att gå ut med de andra
qvin-vara en intressant studie att efter alla dessa sagor teckna hans
bild. Vi tvingas dock här att lemna honom. Ehuru sagorna
om Gunlög Ormtunga, Hallfred Vandrådeskald och Kormak m.
fl. väl skulle förtjena att omnämnas, och Vatusdalingarnes,
Ljos-vetningarnes, Orknöjarlarnes, Fostbrödrasagorna, jämte mänga
andra nog skulle kunna locka oss till ett försök att helt kort
framställa dem, vilja vi dock lemna alla åsido, oeli blott egna
några ord åt den mest omfattande af alla de isländska sagorna
och som sträcker sig igenom halftannat århundrade — Sturlunga
sagan. Den börjar med tvisten mellan höfdingarne Haflide
Mårs-son och Torgils Oddesson och öfvergår derpå till Sturlas
bedrifter. Ilans söner voro Sighvat, Törd och Snorre — den sedan
bekante häfdatecknaren. Denne man, som var klok och
hersk-lysten samt full af begär efter gods, uppfylde snart det äfven
annars så föga fredliga Island med strider. Hans list reste vän
mot vän och broder mot broder, något som på den slägtkära
ön var mindre vanligt. Denna strid undergräfde Islands frihet,
men denna gick först till grund efter Snorres död, hvilken
mördades 1241 af sin förre måg Gissur Torvaldsson. Sedan
slägt-fejderna uttömt landets bästa krafter, sjönk det 1262 utmattadt
i enväldets famn — det gaf sig under Norge. Detta var för
Island måhända ett mera olycksbringande steg än alla de
inbördes strider som sönderslitit det. Så länge Island var ett
fritt land, blomstrade det. Folket närde sig med möda, det är
sant, men fisket var ymnigt, de talrika hjordarne, framför allt
af får, gåfvo betydlig afkastning och skeppen plöjde hafvet,
förande till landet de förnödenheter, som det saknade, och vi
se ett visst välstånd råda på den sagorika ön. Ären gingo,
Island sjönk allt mer i vanmagt. Jämförelsevis tunga skatter och
i senare tid vansinniga monopoler tryckte landet som en
härjande farsot. Hungersnöd och sjukdomar förödde hjordarne och
minskade folkmängden, skeppen funnos ej mer och hafvet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
