Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
från en allfarväg blifvit förvandladt till en oöfverstiglig
fängelsemur, bakom hvilken Island försmäktade. Äfven litteraturen
förtvinade, och samma folk, som gifvit oss dessa af alla tider
och hos alla folk oöfverträffade bilder ur sitt folks lif, kunde till
sist blott åstadkomma svaga efterbildningar af riddarromaner
eller andefattiga uppbyggelseskrifter. Mycket af det utmärkta,
som en förgången tid skapat, blef både gömdt och glömdt, tills
det efter århundradens lopp åter kom fram i ljuset likt en länge
undandold källåder, pä hvars klara våg den djupa
okunnigheten om nordens forntida, folk och lif flöt bort. Det är
islän-dingarnes oförvanskliga ära att hafva bevaradt oss drycken ur
denna källa och deraf meddelat åt de öfriga stamfränderna.
Må vi derför skänka vår kärleksfulla uppmärksamhet åt
Eddans hviskning, som ljuder till oss genom århundradens
dunkel, och till sagans berättelse om förfaderns lif och bedrifter.
Må vi söka närmare förklara dem med de gyllne nycklar, som
änuu stå att finna i sång och saga hos vår egen samtid. Må
vi genomvandra våra landskap: fornspråket klingar oss ännu till
mötes i månget ord på folkets läppar, som vi så förnämt med
ett främmande uttryck kalla »provincialism». Må vi taga det
tillvara som ett dyrbart arf, må vi vidare samla — med
tacksamhet öfver att ännu något finnes qvar, trots det utrotelsekrig,
som förts deremot — våra sånger, våra sagor och gamla
pläg-seder, och vi skola finna mer än vi vänta, mer än vi ana. Då
skall den gamle grekiske filosofens maning: Känn dig själf! blifva
verklighet, ty vi skola känna oss själfva, icke ytligt utan i
grunden. Vi skola känna de anlag och förmögenheter, som våra
fäder gifvit oss, liksom deras språk och historia, och vi skola,
icke förkastande allt främmande, dock lära att vårt eget är bäst i
öfverensstämmelse med vår natur och anslår högst de strängar,
som ljuda i vårt eget bröst. Det tillhör icke minst qvinnan att
verka för detta ändamål, ty det är som den danske skalden
säger till qvinnan i norden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
