Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Makart (med hvilken berömde mästare Julius Kronberg äfven
blifvit jemförd) lånar sin öfverlägsna pensel till framställandet
af sådana taflor, som, enligt en konstkritikers i Wien mening,
borde förvisas till ett särskildt, för den stora allmänheten icke
tillgängligt museum, så vill det synas som om icke obetydliga
krafter inom konstens sköna verld vore i rörelse, för att efter bästa
förmåga undergräfva den sunda smaken, på samma gång som
alla de dygder hvilka innefattas i begreppet sedlighet, och som
om anledning att vara en smula på sin vakt, icke alldeles
saknades. Trots vårt från den stora härden afskiljda läge, som
visserligen borde freda oss något, hotas också vi af den
allmänna faran; och månne vi icke hafva en värnepligt att fylla,
äfven mot eröfringsförsök af denna art?
Det torde vara tydligt att vi icke skulle anse det som
någon förlust, än mindre olycka, om hr Kronbergs »jagtnymf och
fauner» icke komme att stanna inom landet. En tafla, hvilken
väl knappast någon här hemma skulle vilja hänga i sin salong,
synes oss nästan ännu mindre böra få plats bland statens, för
hela allmänheten upplåtna samlingar. Att vårt nationalmuseum
redan förut innehåller flera än en anstötlig tafla, är ganska sannt;
men dessa höljas åtminstone af mångårigt, för att icke säga
århundradens dam, och göra icke heller sanuna anspråk på att
falla i ögonen. En nationalförlust skulle deremot kunna vållas
om en så lofvande och framstående förmåga som Julius
Kronberg, läte uppmuntra sig att måla flera taflor af samma art som
den här ifrågavarande. I hans ställe, skulle vi använda de
ovanligt rika gåfvor, med hvilka en gifmild natur gynnat honom, till att
skapa ett konstverk, så skönt, så mäktigt, så stort, att det skulle på
samma gång föreviga hans namn och ära det land, hvars son
han är. Vår fasta öfvertygelse är att han kan det. Men lika
öf-vertygade äro vi derom att, efter ett sådant verks fullbordan,
lian sjelf skulle vara den förste att beklaga, det han en gång
målade en tafla, som kommit samma lands döttrar att rodna.
t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
