Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Snart märker man dock att ej allt är guld som glimmar, att
äfven vår tid, ehuru i omvänd rigtning mot forntiden, står i
begrepp att förneka menniskan, i det hon från det forna föraktet för
folket slår öfver till föraktet för den bildade verlden, om ej för
bildningen sjelf, och tror sig tinna ämnen värdiga dikt och sång endast
utanför dess gränser. Deraf dessa massor af »folklifsbilder»,
som, ehuru fängslande och karaktersfulla, dock upptaga blott en
del af hela folkets lif och lynne och detta ej alltid eller
nödvändigtvis den sannaste eller mest poetiska. Det är isynnerhet
i värt brödraland, hemlandet för den yppersta moderna
folklifs-dikten, som denna fara för ett omslag, en ingalunda helsosam
reaktion inom literaturen synes för handen. Kastar man en
blick på den berättande dikten i Norge under de sista tjugo åren,
så återfinner man der knappast èn enda skildring ur den bildade
verlden utan idel folkiifsbilleder från fjell och dal, från skog och
haf. Först under de två sista ären har med den författarinna, hvars
namn vi tecknat öfver denna uppsats, »menniskan» ur bildningens
verld ånyo gjort sitt inträde i den norska Fortællingeu; och hvad
mera är, det är icke alltid blott det norske menneske och aldrig
det norsk-norske, som hos henne träder oss till möte. Förf. har
brutit nationalitetens skrankor, och for oss lika ofta in i det
brusande verldshvimlet i Paris eller de små furstehofven i Italien,
som i det bildade norska hemlifvet; men öfver allt, äfven under
verldslifvets ständiga galadrägt, förstår hon att uppsöka och locka
i dagen det rent menskliga, som icke är mindre fängslande och
lärorikt derför att det här framträder mindre enkelt och
osmyc-kadt än under den norska nationaldrägten.
Försöket att sålunda trotsa den förherskande rigtningen
inom hennes hemlands literatur, uppburen af dess yppersta snillen,
är djerft, men i vår tanke fullt berättigadt, och sedda blott ur
denna synpunkt, oafsedt deras värde i och för sig, synas oss
Marié Colban och hennes skrifter väl värda vår
uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
