Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
småaktiga etikett och tomma verldslighet, men också med allt det
verkligt goda och rena, som kan gömma sig under den trånga
hofdrägten, — allt tecknadt med en lätt och luftig penna, en finhet
i dialogen och en fyndighet i situationerna, som i sanning är
mera fransk än norsk. Men under allt detta behagliga snömos
löper den röda tråden af en kärlek, som tydligen gått genom ett
hjerta af mera nordisk natur — kärleken hos en ung tysk
krigare för den franska hoffröknen, samt kärleken mellan den unge
krigaren och hans moder. Det är denna senare, som utgör
berättelsens hjertpunkt, och när hon kommer dit, är författarinnan
alltid helt och hållet sig sjelf; då framlyser med stillare glans
det nordiska hjertelaget genom skimret af ett verldslig tecknadt
med en viss förkärlek och med en qvickhet, som visserligen är
fullt naturlig, men dock af franska sympatier färgad, ungefär så
som modersmålet uuder mångårigt vistande i främmande land
antager en viss brytning utan att derför förverka sin ursprungliga
karakter. Så är också händelsen med författarinnans språk,
hvilket är betydligt mera uppblandadt med främmande ord än den
nutida norskan.
Sällsamt nog taga de sig ut, dessa luftiga skildringar, med den
främmande färgtonen bredvid de kärfva men fängslande bilderna
från Sætern och fiskarstugorna; men för vår del känna vi ett
oemotståndligt välbehag af omvexlingen. Och har
fosterlandsvännen något att anmärka mot den förstnämnda berättelsen, så bör
han deremot finna sig fullt tillfredsstäld af den andra. Den
har till öfverskrift I det Iwie Nord, och rör sig helt och hållet
på norsk grund, samt är i vårt tycke utan jemförelse det bästa
fru Colbans penna hittills frambragt. — Den är ock, så vidt vi
kunna döma, så rent norsk, eller i alla händelser så oblandadt
nordisk, till anda och skaplynne, att ingen som läst den kan ett
ögonblick tvifla på att författarinnan, i trots af ett mångårigt
främlingslif och i vissa fall en medfödd frändskap med det franska
skaplynnet, dock innerst blifvit sig sjelf och sitt land trogen. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
