Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
säng och gråtit.» Mera kunde hon ej skrifva; hon ville blott
säga henne att hon var så bedröfvad soin hon aldrig förr varit,
och be. henne om ett tröstens ord.
Svaret skrefs samma dag brefvet blifvit läst. Det handlade
mest om den döda modern och huru hon borde älskas. — Att le
i kärlek mot de sina, äfven då hon sjelf led, det hade ju Helene
sagt var moderns lif, och Helene skulle nu visa att hon var sin
moders dotter. Männen kunna nu en gång ej fördraga tårar och
det ville hon för sin del förlåta dem. Helenes man t. ex. måste
ju trotsa afstånd och faror för att komma till sina sjuka; om
tiden derunder blef lång för Helene, så skulle hon tänka på de
sjuka som väntade honom, på den ångestfulla modern — på
barnen hvilkas frågande blickar hängde vid hans läppar. Det
vore bästa värnet mot hennes egen saknad. Det enda medlet
att förgäta sig sjelf vore att på ett lefvande vis sätta sig in i
andras nöd.
Helene svarade och så var brefvexlingen i full gång.
På svägerskans begäran att hon måtte omständligt
redogöra för huru de ordnat sitt lif, kom beredvilligt svar. »Genom
Richards bref till far», skref hon, »vet du att vårt umgänge
utgöres af pastorns och handelsmannens familjer och att den
sistnämnda varit mycket vänlig mot oss. Du vet också att Richard
ty värr icke trifves här. Hvad som isynnerhet grämer honom är
klimatet, och det är också förfärligt. Nio månader vinter och
tre månader icke sommar, säger man här leende, ty pjunk öfver
väderleken höres aldrig af de infödda. Jag afundas deras
förnöjsamhet, och kan aldrig öfvervinna ångsten för Richard, då
han är ute på de ohyggliga sjöresorna. I fjol under den
förfärliga julstormen kom han med nöd undan med lifvet. Jag var
hos handelsmannens, hvilka icke ville att jag skulle sitta ensam
hemma på julafton, och under det vi åto julgröten i understa
våningen, blåste öfra våningen ut i sjön. Du kan sjelf täuka
dig hvilken förstörelse det blef denna heliga afton, hvilken är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
