- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Adertonde årgången. 1876 /
144

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

»Maken till dessa kuster i vildt men storartadt naturlif tinnes
kanske icke på jorden», slöt presten. Doktorn menade att dertill
kunde inan blott lyckönska jorden.

»Men kulturen», sporde doktorn, »hur förhåller, det sig med
den? Finnes här någonting i dessa nejder som liknar högre
odlingsdrift? Har det börjat ljusna här i norden?»

Den andre erinrade nästan strängt om hvad landet varit för
tjugo år sedan, innan ångbåtsfarten kom i gång, jemförde det
med det närliggande ryska området, der naturförhållandena äro
nästan desamma. Blott under frihetens skydd kan ett land odlas.
Ja, det ljusnar i norden, tillade han, och ur hans blå ögon sköt
en glädjestråle, som der var en sällsynt gäst.

Men det var ej det slags ljusning Lassen menat — musik
umgängeslif, menniskor, det var hvad han behöfde.
Nordlandens många tusende fiskare voro för honom föga annat än
fyr-fotingar.

Presten svarade undvikande, ty här voro alla ord spilda.

Ju högre de kommo upp mot resans mål, desto mörkare blef
doktorns ansigte. Presten undrade hvad den unge
Kristiania-sprätten hade deruppe att göra. Hvad han egde kunde vara godt
nog der nere, men hvad man skall medtaga för att kunna dväljas
uppe i dessa trakter, det är aktning för sig sjelf och sina
medmenniskor, mod och stark vilja till att arbeta.

Det första brefvet från Helene till svägerskan omtalade
hennes mors död. »Sedan hon är borta, synes mig verlden helt
annorlunda», skref hon. »Nu måste du vara mig i mors ställ?,
ehuru du ej är mycket äldre än jag, och hvad jag förr skref till
henne, det får jag ju nu skrifva till dig. Richard har icke tid
att höra på sådana obetydligheter. Han är dessutom mera borta
än hemma, till och med dessa sorgedagar har han måst vara hos
sina sjuka, och jag har för det mesta suttit i vrån bredvid min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1876/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free